”Jag får ingen ro i själen”
Över tre år har passerat sedan Barbro Åkerblom, då 72 år, försvann spårlöst.
Sonen, Jonny Nilsson, har nu kontaktat organisationen Missing People i hopp om att gåtan ska få en lösning.
– Jag får ingen ro i själen, säger han.
Relaterat
Artikelbilder
Bilden som polisen använde för att efterlysa Barbro Åkerblom. En del vittnen hörde av sig. Men något säkert sökområde kunde inte avgränsas, och spaningarna från helikopter gav inget.
Fakta
Sa nej till hemtjänst
Barbro Åkerblom bodde i Forsbacka, tyckte om att ta långa promenader, och ville inte ha hemtjänst.
Efter att GD skrev om försvinnandet placerade tipsen 72-åringen i motionsspåret vid Skottvallen, Andersberg och på Brynäs.
Men polisen var aldrig så säker på något av tipsen att de kunde avgränsa ett sökområde för hemvärnsmän och hundar. Sökningen med helikopter gav inget. Och tiden gick.
Eventuella misstankar om brott bleknade när inga pengar försvann från Barbro Åkerbloms bankkonto. Allt tydde på att den gamla kvinnan gått vilse, tappat orken, kanske drabbats av vätskebrist.
Polisen publicerade sin första efterlysning den 5 maj 2009. Barbro Åkerblom från Forsbacka hade då varit försvunnen i fem dagar.
Sedan dess har Jonny Nilsson fått sväva i okunskap om sin mammas öde.
– Jag får ingen ro i själen. Samtidigt som jag vet att hon är borta, och inte lär komma tillbaka, finns det en del av mig som säger att hon fortfarande kan vara i livet.
Han har kontaktat organisationen Missing People och hoppas kunna nå ett avslut.
– De kan lägga ut en efterlysning på sin Facebooksida, eller på Twitter (sociala nätverk på internet). Alternativt kan de kanske hjälpa till med en skallgångskedja.
Jonny Nilsson har en blogg där han räknat dagarna, månaderna, åren sedan försvinnandet.
– Det är så märkligt att hon inte återfunnits under den här tiden.
Den sista, säkra iakttagelsen av Barbro Åkerblom gjordes av en av hennes grannar på Bergsgatan. Efter att polisen hade publicerat bild och efterlysning hörde fler personer av sig, och vittnade om att de hade sett den vithåriga kvinnan.
– Det var en farbror på Brynäs som var 100 procent säker på att han hade sett henne, och jag tror honom. Och någon var precis lika övertygad om att ha sett henne i Andersberg.
Jonny Nilsson bodde vid tiden i Bomhus. Men att mamman, som började få svårt med minnet, skulle ha befunnit sig i Andersberg är logiskt, enligt Jonny Nilsson.
– Jag hade bott i Andersberg, och hon hälsade ofta på. Ibland hade hon dålig ekonomi och behövde låna pengar.
Hon behöver inte heller ha färdats i buss från Forsbacka om hon befann sig i Gävle.
– Det är väl en och en halv mil. Det hade hon klarat. Hon hade varit mycket ute med sina hundar och hade en kondition som var makalös.
Varje år får polisen in mellan 6 000-7 000 anmälningar om försvunna personer. De flesta återfinns inom ett par dagar. Barbro Åkerblom hör till det 40-tal varje år som förblir försvunna, människor som tycks slukade av jorden.
Vad tror du har hänt med din mamma?
– Jag tror att hon irrat runt och gått vilse. Och att hon sedan har blivit sjuk och ramlat ihop någonstans, säger Jonny Nilsson.
