Två olyckor på en timme Lars-Einar Abrahamsson klarade sig med en bruten fotled
Relaterat
Artikelbilder
1. Vid halvtiotiden i söndags möter Lars-Einar Abrahamsson en sladdande långtradare. Han tänker snabbt och kör självmant ner i diket för att undvika en kollision. Sekunden senare undviker han en stor tall som står i vägrenen. 2. En dryg timme senare har polisen mött upp och Lars-Einar Abrahamsson står då vid vägen för att förklara vad som hände. Då kommer den andra sladdande långtradaren körande och får ställ. Lars-Einar Abrahamsson begravs sedan i ett berg med bröd som trillar ur långtradarsläpet men klarar sig undan olyckan med en bruten fotled.Fotograf: Lars Bergsten (grafik)
I går vilade Lars-Einar Abrahamsson ut i ett rum på Gävle sjukhus. Ena foten är gipsad efter att han träffades av ett berg med bröd på söndagsförmiddagen.
En timme innan den osannolika olyckan inträffade hade han själv lyckats avstyra en katastrof genom att självmant köra av vägen.
En lastbil som kom körande i mötande fil hade fått sladd i en s-kurva vid den lilla byn Stav på väg 53. Ställd inför valet att krocka tänkte Lars-Einar Abrahamsson snabbt och körde ned i diket. Efter att han kört av vägen undvek han dessutom att krocka med en stor tall.
– Jag skulle aldrig ha klarat av att göra det som han gjorde. Men jag är inte förvånad över att pappa klarade det. Han är en otroligt duktig bilförare, säger dottern Ingrid Ivarsson.
Hon har övningskört med honom och vet hur förutseende han är i trafiken.
– Han tänker hela tiden på hur han skulle göra om något oförutsett skulle hända, säger hon.
Det sägs att blixten inte slår ner i samma träd två gånger. Men om ett oväder hade dragit in över Gästrikland i söndags så hade det nog stått ett förkolnat träd i s-kurvan vid Stav. När Lars-Einar Abrahamsson stod och berättade för polisen om dikeskörningen kom den andra sladdande långtradaren körandes.
– Den fick tydligen ställ vilket gjorde att plåtdörrarna på släpet flög upp, berättar svärsonen Torbjörn Ivarsson som var på väg ut till olyckplatsen för att hämta Lars-Einar Abrahamsson och hans sambo.
När släpets dörrar gett vika flög hela lasten med bröd och bakelser ut. Polisen hann kasta sig undan medan Lars-Einar begravdes under ett berg av bröd och lastpallar.
– Som tur var så fick han varken ståldörrarna eller träpallarna över sig. Då vet man inte vad som hade hänt, säger Torbjörn Ivarsson.
Efter att polisen grävt fram Lars-Einar kunde de konstatera att han mirakulöst nog klarat sig från olyckan utan allvarliga skador.
Nu besöker släkten honom i skift och de meddelar att han mår förhållandevis bra.
– Men han tycker att det är lite orättvist att han drabbades av den andra olyckan efter att han undvikit den första, säger Torbjörn Ivarsson.
Det första som han tog upp när han fick träffa sina barn var en del saker som skulle avbokas eftersom han nu blir kvar i Gävle en vecka längre än beräknat.
– Han har järnkoll på läget, skrattar Torbjörn Ivarsson.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 27 jan 2009 08:08 Hasell (Ej registrerad)
Undrar bara om uttrycket "ställ" tillhör det nysvenskan? Jag råkar känna till betydelsen men är inte så säker på att alla läsare gör det, jag tycker nog att man borde använda det gamla kända ordet "sladd" istället.
Skrivet 27 jan 2009 17:33 hansersa (Ej registrerad)
Att Lars-Einar Abrahamsson kan hantera orgelns pedaler det har vi vetat i Jämtland sedan 50 år tillbaka(en lysande kyrkomusiker /organist som han är)
att han är lika snabb i tanken och reagerade rätt med bilens ratt och pedaler kunde man bara gissa!-men nu VET vi.Skickligt!