Projektet Bergskraft startade 2004 i Ljusnarsbergs kommun, som tappat nästan en tredjedel av sin befolkning.

Tjugo år tidigare hade nästan alla gruvor i Bergslagen stängt.

– Alla trodde att det var slut, säger Stefan Sädbom.

Men den växande efterfrågan under 2000-talet förändrade bilden. Bergskraft startades för att sprida kunskap om de nya möjligheterna i gruvnäringen i Bergslagen och hjälpa exploa­törer och företag att komma vidare.

Nu är intresset på topp och förutom Dannemora är åtminstone tre stora gruvprojekt på väg att förverkligas. Utvecklingen i Kina, Indien och andra utvecklingsländer har lett till en allt större efterfrågan, och allt högre malmpriser, inte minst på järnmalm.

Dannemora startar snart sin produktion och om några år planeras nystart av tre järnmalmsgruvor i Ludvika kommun, med investeringar på 6–7 miljarder. Och efter dem tror Stefan Sädbom att det kommer en andra våg. Ett 30-tal prospekteringsbolag arbetar i Bergslagen med att utvärdera helt nya eller tidigare kända fyndigheter.

I Boviksområdet på gränsen mellan Gävle och Sandviken borrade Wiking Mineral i höstas i en fyndighet med silver, koppar, zink och bly. Resultaten analyseras fortfarande, men bolaget planerar för att ansöka om bearbetningskoncession. Det skulle ge bolaget ensamrätten till fyndigheten under 25 år. Om, och när, det kan bli fråga om gruvbrytning vill bolaget inte säga något om än.

– Men vi är optimistiska. Ambitionen är att driva det mot ett gruvprojekt, säger Wiking Minerals vd, Dick Levin.

För Bergslagen och för de berörda kommunerna kan gruvboomen ge ett rejält uppsving, om staten bara löser problemen med järnvägstransporterna.

– För Bergslagen skulle det kunna ge upp emot 3 000 arbetstillfällen direkt i gruvorna på tio år. Det är ett nationellt intresse, säger Stefan Sädbom.