Bemanningsföretag är fina nog för Tobé
Alla jobb behövs för att bygga Sverige starkare. Det går inte att bara räkna de så kallat finare jobben. Det var Tomas Tobés, M, budskap när han i går besökte bemanningsföretaget Manpower i Gävle.
Relaterat
Tomas Tobés pågående resa i landet är till stor del en replik på att Vänsterpartiet på sin kongress beslöt att partiet vill förbjuda bemanningsföretag.
– Vi kan inte ha en debatt eller inställning som pekar ut vissa jobb som att de inte behövs lika mycket. Vi har sett det i den så kallade pigdebatten och nu senast i debatten om den sänkta restaurangmomsen, där dessa jobb kallas toast Skagen-jobb. Det går inte att administrera bort jobb. Alla kommer inte att vilja går på högskola eller läsa på universitet, säger han.
Men Tomas Tobé säger också att det finns avarter av bemanningsföretag.
– Det är främst utländska bemanningsföretag som kommer hit med arbetstagare, som de sedan utnyttjar. Det handlar till exempel om bärplockare. Sen är det också de företag som säger upp alla anställda och sedan anställer dem via bemanningsföretag, till sämre villkor. Den svenska modellen bygger på att fasta heltidstjänster, det finns ingen tvekan om det. Men vi behöver också bemanningsföretagen.
Enligt siffror, som han låtit riksdagens utredningstjänst ta fram, skulle ett förbud mot bemanningsföretagen innebära att 1514 personer förlorade sina jobb. Av dessa är drygt en fjärdedel under 26 år.
– Huvuddelen av våra anställda är fast anställda. Och vi får inte anställa någon på halvtid utan bara på heltid, säger Mats Reidler, affärsområdeschef på Manpower.
Fevzi Özlü, som kom till Sverige 2004, var en av de anställda på bemanningsföretag som träffade Tomas Tobé i går.
– Jag började utbilda mig på en gång, bland annat på Komvux. 2007 började jag jobba på Adecco. För mig har det varit jättebra. Jag har varit på olika ställen. Det hade varit svårare för mig, som inte pratade så bra svenska i början, att själv få jobb på de ställena. Att ha haft en och samma arbetsgivare hela tiden har varit trygghet för mig, säger han.
Oscar Eriksson tog studenten från industriprogrammet på Bessemergymnasiet i Sandviken förra året. Sedan dess har han jobbat på Sandvik via bemanningsföretag. Han får företagets genomsnittliga lön för de uppgifter han gör.
– Jag tycker det är jättebra. Jag har fått förfrågningar från företag som har velat anställa, men jag känner att jag vill vara kvar. Jag trivs med det jag gör nu och skulle jag vilja jobba i Norge eller Australien så kan jag få hjälp med det också, säger han.
Tomas Tobé tycker att bemanningsföretagen behövs som en inkörsport till dem som har svårt att komma in på arbetsmarknaden, unga och invandrare som Fevzi och Oscar. Och han tycker att branschen kan få växa, men inte hur mycket som helst.
I dag står bemanningsföretagen för 1,3 procent av arbetstagarna. Att de har etablerat sig så starkt tror han beror på att samhället förändrats.
– Det är en del av utvecklingen. Det har skett en rationalisering i samhället där många inkörsjobb försvunnit. Om vi hade haft ett utbyggt lärlingssystem hade det sett annorlunda ut. Sen har vi människor förändrats. Vi är inte lojala med en och samma arbetsgivare i 30 år, som vi var mer förr. Vi vill inte vara kvar hos en dålig arbetsgivare. Unga i dag vill jobba, men ställer krav.



















































Senaste kommentarerna:
Skrivet 4 feb 2012 08:28 Inger J (Ej registrerad)
Klart att Thomas Tobé, Moderat tycker att bemanningsföretag är "fina" nog för honom, risken att han ska hamna där själv är nog väldigt liten. Moderaterna har bara en mantra idag "De ska löna sig att jobba" till vilket pris som helst. Sen att påstå att 1514 personer skulle förlora sina jobb om man förbjöd bemanningsföretag,har jag svårt att tro, eftersom dessa personer är behöva på de ställen de hyrs ut till, så borde väl företagen som hyr dem anställa.
Verkligheten kanske inte är så enkel som Tobé o hans kompisar i Moderaterna tycks tro,sen att de som uttalar sig om att de är sååå bra med att vara på ett bemanningsföretag, vad ska de annars säga, de sitter i samma rum som sina chefer och man biter inte den hand som föder en