Med ett drygt år kvar av utredningstiden gästade han i går Gävle för att höra vad viltförvaltningsdelegationerna i Gävleborg och Uppsala hade att säga om läget i de båda länen. De bestämmer sedan två år i rovdjursfrågor. Tanken med att flytta besluten närmare invånarna är att regeringen vill öka acceptansen för rovdjur i markerna.

– Saknar rovdjurens närvaro acceptans hos en majoritet av befolkningen då är politikens grundvalar rubbade, säger Lars-Erik Liljelund.

Han tror dock att ett ökat lokalt inflytande kommer att visa sig i opinionen så småningom.

– Ska vi vara riktigt ärliga är det väl inte så många som känner till delegationerna om man skulle fråga folk på stan.

En fråga han tar med sig från Gävleborg till utredningen är funderingarna kring hur alla fyra rovdjuren, björn, varg, järv och lo, ska samsas i ekosystemet.

Även om det lufsat björn på Norrlandet i dagarna är vargarna den stora frågan. Hur många han vill se i Gävleborg vill han inte svara på, däremot tycker han att det är lagom många vargar i Värmland. Men det finns plats för fler vargar i alla möjliga delar av landet säger han, varför inte på Södertörn? Minskad inavel är dock viktigare än antalet vargar enligt Lars-Erik Liljelund.

På frågan om varför det är så kontroversiellt med rovdjuren tystnar han.

– Det skulle vara dumt av mig att svara på som utredare, säger han sen.

Han har förståelse för människors rädsla och vill inte negligera den, även om han inte tror att vargen är ett hot mot människors liv. Orsakerna till rädslan är komplexa och kan bland annat sökas i historien.

Enligt Naturvårdsverket är dock en majoritet av svenskarna positiva till rovdjur och riksdagens mål för hur många de ska vara.