Isen i curlinghallen i Strömsbro gjordes i ordning för en vecka sedan. I går fick allmänheten testa både den och idrotten där redskapen består av stenar, kvastar och lite speciella skor.

Och tjejerna som demonstrerade, instruerade och gav råd var inte vilka som helst.

Nej, här rörde sig om tre färska världsmästare. Jonna McManus, Sara McManus och Anna Huhta tog nämligen guld i världsmästerskapen för juniorer i Schweiz nyligen.

Alla tre är från Gävle och spelar för klubben CK Granit-Gävle i elitserien.

– Spelet är som schack på is, mycket handlar om taktik, säger de.

Dessutom ska man enligt tjejerna ha bra kondition, kunna vara fokuserad och ha god simultanförmåga så att man kan göra flera saker samtidigt.

Jonna och Sara är uppväxta i Strömsbro bara några hundra meter från curlinghallen. För tio år sedan ungefär tog deras föräldrar med dem till hallen så att de kunde testa idrotten.

De fastnade direkt och har hållit på sedan dess.

– Vi blev snart för duktiga för att det skulle vara som vilken aktivitet som helst, säger de.

Så småningom träffade de Anna Huhta och nu ingår de alla tre i ett tajt sammansvetsat gäng

Och vill man jämföra sporten med andra idrotter, vem ska man fråga då? Vem om inte Jonnas och Saras pappa Stuart McManus, före detta fotbollsspelare och nu coach för curlinglaget.

– Curling är framför allt mycket lugnare än fotboll, säger han.

Leif Eriksson, ordförande i klubben, berättar att företag ibland hyr banor när de vill att deras anställda ska ha en trevlig kväll ihop.

Vanligaste frågan bland deltagarna brukar då vara om de verkligen ska behöva ha hjälm på sig.

– När de dråsat omkull på isen förstår de varför.

– Men curling går mycket fortare att lära sig än till exempel golf. Efter bara en timme brukar de tycka att det är roligt att spela, säger han.

Troy Bergström, sex år, tillhör dem som testar sporten för första gången. Han är där med sin farmor och knuffar i väg sten efter sten.

På frågan vad han tycker om sporten svarar han kort och koncist och utan krusiduller:

– Kul.

Även för Anton Larsson, åtta år, är det curlingpremiär. Han föser iväg gula och blåa stenar stup i kvarten.

– Jag trodde att det skulle vara tråkigt först. Men det är roligt. Och inte svårt alls. Men jag har inte sopat nånting ännu.

Många är säkert de som under OS skrapar hakan i tv-soffan och ställer sig frågan om sopandet är till för att få fart på stenen eller bromsa den.

Jonna McManus sitter inne med svaret.

– Sopandet skapar friktion som gör att stenen glider längre. Genom att sopa kan man få den att glida uppemot fem meter extra.