Henrik C Andersson är bördig från Forsbacka och började fiska på Storsjön redan som liten då familjen hade en stuga på en av Storsjöns många öar. Nu har han tagit över stugan och tillbringar somrarna och annan ledig tid med fiske i Storsjön.

Som liten var vinterfisket det som lockade och han var en duktig pimpelfiskare med DM-guld några år som junior. De sista åren har det blivit mer intensivt fiske, mest trolling.

– Mest fiskar jag i Könnikan, en del av östra Storsjön, säger han.

Som den utbildade fiskeribiolog han är, för han noggrann statistik över fisket. Han noterar längden på gösarna, väderförhållanden och annat som kan vara av värde.

När man diskuterar fisket i Storsjön går det inte att komma ifrån att gösfisket är det stora fisket. Ett fiske som lockar och som också debatteras. Innan fisket reglerades var gösbeståndet hårt nerfiskat, men i dag är regleringen så styrd att Hans C Andersson inte ser någon risk för överfiskning.

Regleringen gäller antal nät, maskstorlek på nätet och fisketider på året både för trolling och nätfiske. Han är positiv till maskstorleken på 60 mm, samma som i Hjälmaren och som gör att i stort bara gös som håller minimimåttet, 45 cm, går i näten.

Henrik C Andersson räknar gösfisket som ett fiske på vissa årsklasser och i år har fisket gett stora fångster av gös som ligger strax under minimimåttet. Fisk som släpps tillbaka, men han anser att det borgar för fler goda gösfiskeår framöver.

Det har varit ett dåligt trollingfiske i flera år, men i år är det ovanligt bra. Det märks på antal­et båtar som är ute. En dag räknade han till över 25 båtar bara inom området där han själv brukar trolla efter gös.

Han tror inte att det beror på större gösbestånd utan andra faktorer, som hur norsen gått till och var bytesfisken håller till. Går bytesfisken nära land fångas mindre på trolling, men i år verkar bytesfisken, främst nors gå ute i det fria vattnet vilket ger ett utmärkt trollingfiske.

– Det har varit otroligt mycket mås och tärnor i år som man ser ute på vattnet och som tar nors, säger han.

Även om gösfisket inte är hotat ser Henrik C Andersson gärna att fiskevårdsföreningen satsar på att öka kunskapen om fiskebestånden långsiktigt. Han ­säger att regelbundna provfisken skulle ge svar på variation­en och man kan enklare följa utvecklingen av olika arter.

Han såg gärna också att några eller helst alla fiskare rapporterar in sina fångster både från trolling och från nätfisket.

Den enda oro Henrik C Andersson känner är att tappningen av vattnet vintertid är för stort. Det innebär att många lämpliga lekplatser kan torrläggas under våren vilket påverkar småfisken, främst nors som är gösens viktigaste byte.

Men han påpekar att ett lågt vattenstånd är negativt för alla djur och växtarter.

– Jag vill ha en naturlig sjö med höga vattenstånd vår och höst, då mår alla bäst, säger han.

Han förespråkar även en aktiv bevakning av fisketillsyningsmän. I dag arbetar 15 personer med övervakning så att reglerna verkligen följs och att de som fiskar löser giltiga kort.

”I år är nog bästa gösfisk­et i Storsjön någonsin.”

Henrik C Andersson