I nästa vecka uppmärksammas 30-åringen på olika sätt. Det blir bland annat föreläsning med författaren till boken Bitterfittan, Maria Sveland, och stå upp-föreställning med Nour El-Refai.

– Jag vet inte om man kan säga att vi firar. Det är lite dubbelt det där, att vi ens behöver finnas och egentligen hade behövt finnas tidigare. Men det finns ändå framsteg som kvinnojoursrörelsen varit med och bidragit till, säger Lotta Fridholm, ordförande.

Kvinnojouren Blåklockan har omkring 200 medlemmar. 40 av dem är aktiva i verksamheten. Lotta Fridholm har varit aktiv sedan 1982.

– Det är fortfarande mycket skam förknippat med att utsättas för våld, men ändå mycket mindre än i början av 80-talet. Det beror, tror jag, på att attityden i hela samhället har förändrats. Barnen får också ta större plats. Det gör att fler vågar ta hjälp från flera olika håll. Förr vågade få berätta.

Kvinnojourens arbete är i stort sett detsamma som det var för 30 år sedan.

– Grunden, att män slår kvinnor, går vi aldrig ifrån. Sen har vi ju lite olika satsningar då och då och vi jobbar också förebyggande; är ute och informerar på olika håll.

Kvinnojoursrörelsen har också kritiserats och varit i blåsväder, som när Ireen von Wachenfeldt, ordförande i ROKS, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, i en tv-intervju 2005 sa att ”män är djur”.

Hon avgick efter den storm som följde.

– Vi jobbar med det hat som kvinnor drabbas av från män, med kvinnor som utsätts för våld. Då är det märkligt att ibland bli kallad manshatare. Jag kan bli lite trött på det, som om vi inte också hade pappor och bröder eller lever med män. Tyvärr är det så att män faktiskt står för något som är mindre bra, säger Lotta Fridholm.

Lotta Fridholm säger att Blåklockan i Gävle har ett väldigt gott samarbete med kommunen, polis och andra myndigheter, som fungerar bra.

– Våldet minskar inte. De sista tre åren har vi haft i snitt fem nya kontakter i veckan med utsatta kvinnor. Vi hjälper dem så långt vi kan med stöd och hjälp.