Brandmannen – som bjöd in en man och två lättklädda kvinnor som höll i vinglas till Gävle brandstations gym – beskrev händelsen som en jämställdhetsfråga:

– Vem som helst måste väl få titta på gymmet? De måste väl få titta på gymmet fast de har klänning på sig, annars är det ju diskriminering, sa han till GD om händelsen i september förra året.

Just den frågan är inte undersökt i uppsatsen ”Kvinnor som brandmän – en studie om jämställdhet på Gästrike räddningstjänst” från januari 2008. Uppsatsen är Jennie Björks och Katarina Bloms examensarbete i ämnet företagsekonomi på Högskolan i Gävle.

Fem brandmän har intervjuats.

En av dem berättar att det är vanligt med råa och ibland sexistiska skämt.

”Jag har inget emot kvinnor inom räddningstjänsten, men har heller inget direkt intresse av att arbeta med dem”, säger en annan av brandmännen, och fortsätter:

”Om män och kvinnor arbetar tillsammans finns det också risk att relationer uppstår och därigenom relationskonflikter”.

”Bra om det kommer in fler kvinnor, kanske inte 50/50, men i dagsläget är det i princip noll”, säger en annan brandman.

Det betonas att yrket har höga krav på fysisk styrka, och att anställningskraven inbegriper tuffa fystester.

Räddningstjänstens ställföreträdande brandchef Lars Sigfridsson, som vid tillfället var områdeschef, har också intervjuats.

Lars Sigfridsson anser i intervjun att de flesta ser brandmannayrket som ett ”machoyrke”. Något som tillfrågade kvinnor inom organisationen håller med om. Lars Sigfridsson tror att det låga antalet kvinnor inom räddningstjänsten delvis beror på att det inte marknadsförts som en arbetsplats för kvinnor.

Han säger att det genomförts en rad insatser de fem åren som föregick 2008 för att locka kvinnor till yrket.

En kvinna jobbar i dag som brandman inom Gästrike Räddningstjänst.