Mörka minnen kom tillbaka
Karin Ahlström från Orsa var den sista hotellgästen som räddades ut från CH vid branden.
– Polisen som hjälpte mig och så många andra föll ihop framför mig när vi kom ut. Jag har tänkt mycket på honom och skulle vilja tacka honom, säger hon.
Relaterat
Artikelbilder
Fotograf: Lars Wigert
På tisdagen var det främst hotellgästernas dag i CH-rättegången. Men även ägaren till sommardiskot, Christer Olsson, vittnade.
Det var uppenbart jobbigt för flera av de hotellgäster som vittnade i går att återigen plocka fram minnena från natten då hotellets korridorer fylldes av tjock svart rök som snabbt slukade syret och gjorde att många famlade sig fram i sökandet efter en utväg. Några gick fel och blev instängda.
– Det har ändå gått väldigt bra, men det har varit känslofyllda berättelser. Många har själva överraskats av att så mycket känslor kommer när man sitter i rättssalen, men det är väl för att man också får höra de andras berättelser. Det är mycket minnen som kommer tillbaka, säger Carina Abrahamsson, målsägandebiträde.
Hon säger att många varit, och fortfarande är, rädda.
– Många har känt rädsla för repressalier och även stort obehag inför att möta de misstänkta och också av miljön i tingsrätten med stort säkerhetspådrag. Det kan vara svårt att berätta om något som är jobbigt inför en stor samling människor.
En hotellgäst berättade hur paniken steg inom henne medan hon försökte hitta ut i röken som tjocknade.
– Jag tyckte jag sprang hela tiden, jag vet inte hur länge. Det enda som pulserade i mig var: "Jag ska ut, jag ska ut, jag ska ut.". Efteråt ringde jag min man och sa: "Jag lever, jag lever.".
Men reaktionen på vad hon egentligen varit med om kom senare. När hon morgonen efter branden kom till ett seminarium i Stockholm konstaterade andra att det luktade väldigt av brandrök.
– Då kände jag plötsligt panik igen. Sen kom jag på att det ju var jag som luktade rök. I bilen på väg hem till Sundsvall passerade jag Gävle. Då började jag grina.
En annan kvinna berättade att hon numera, när hon bor på hotell, alltid räknar hur många dörrar det är på vägen till hennes hotellrum.
Karin Ahlström var i Gävle för att gå på Korsnäs 150-årsfest. När det på natten först bankade hårt på dörren och någon skrek: "Det är polisen. Öppna. Det brinner" trodde hon att det var någon som försökte skämta. Den andra gången öppnade hon och möttes av röken.
Hon tog sig ut tack vare den polis som hämtade henne.
– Tre veckor senare fick jag komma tillbaka till Gävle för att hämta min bil, som hade stått innanför avspärrningarna. Hela den dagen gick som i slow motion, jag minns inte riktigt hur jag kom hit eller hem, men jag kommer ihåg att jag plötsligt mindes hur det hade varit; det starkaste minnet var den svarta väggen av rök. Då förstod jag allvaret, hur nära det hade varit.
