15.58

Åklagaren meddelar att yrkandet på utvisning dras tillbaka.Å
- Vi hade felaktig information om 51-åringens medborgarskap, säger Fernlund.
Dagens förhandlingar avslutas. Rättegången återupptas om en vecka.

Tack till alla läsare som följt rapporteringen!

15.53

Johan Mellgren frågar väninnan: Det var av respekt mot dig som 51-åringen inte besökte dig när din man inte var hemma?
- Ja.
Litade exfrun på dig?
- Ja, hon respekterade mig mycket.
Var det exfruns mamma som gav namnet på hennes senaste barn?
- Ja.
Och du sa att exfruns mamma sa att 51-åringen var en bra man från början?
- Hon sa inte så. Hon sa att hon vet att 51-åringen är hennes egen släkting, och därför var det bra.
Så mamman uppmuntrade äktenskapet?
- Ja.
Mellgren läser ett polisförhör med väninnan, där hon sagt att exfrun litar på henne.
- Hon respekterar mig, säger väninnan.
Vilka mer är väninnor med exfrun?
Väninnan nämner den andra väninnan som vittnade tidigare. Hon berättar att exfrun och flera andra träffades i somras i skogen, av en slump.
Där träffades ni många gånger?
- Och den andra väninnan kom ofta dit, säger väninnan och förhöret avslutas.

15.45

Rättegången återupptas. Exfruns andra väninna ska höras.
Åklagare Fernlund inleder förhöret.
Hon lärde känna exfrun för att deras män är bekanta.
Fernlund: Hur länge har du känt henne?
- Sedan hon gifte sig med 51-åringen. Först bjöd jag hem dem för att lära känna varandra.
Har du och exfrun umgåtts på tu man hand, eller bara med era män närvarande?
- Nej, våra män har varit med. Antingen har vi varit hemma hos dem eller så har de varit hemma hos oss.
Vid dina kontakter med exfrun, har hon berättat hur hon haft det med 51-åringen?
- Alltså första gången jag bjöd hem dem, frågade jag henne om hon trivs med sitt giftermål. Om han var bra med henne. Hon svarade att han var mycket bra med henne.
Och vid senare kontakter, har det framkommit något då?
- Nej, men hon var hemma hos mig och hämtade en kaka dagen innan. Jag visade henne bilden på min son och hans fru i datorn. Hon sa att det var mycket bra att låta sonen gifta sig med en släkting, för att hon är släkt med 51-åringen och visste att det var bra.
Hur var hon när hon hämtade kartan och pengarna?
- Hon var normal. Klockan var mellan tre och fyra, sedan gick hon. Hon skulle tillbaka till barnen.
Hon var inte ledsen eller upprörd?
- Nej. Inget. En månad innan dess hade jag sorg, min bror var försvunnen. Hon hade lämnat barnen på dagis och kom och hälsade på.
Hur mycket pengar fick hon?
- 20 000
Visste 51-åringen att hon skulle få pengarna?
- Ja, han visste. De är makar som bor i ett hem tillsammans, det är min uppfattning.
Så det är en slutsats, det är inget som exfrun berättat?
- Nej, nej.

Fernlund: Du hördes av polisen den 27 oktober, av en kvinnlig polis på stationen...
- Ja.
Där framgår att du berättat att exfrun hämtade en karta hos dig...
- Tog en karta, en taxikarta.
Varför berättade du inte att hon hämtat 20 000 kronor?
- Min uppfattning var inte så att man måste berätta om de här pengarna. Jag tänkte inte klart på grund av min bror.
Fernlund: I domstolen måste man tala sanning...
- Jag vet.
Annars är det ett allvarligt brott och man kan få fängelse.
- Det är bara det med pengarna som jag inte berättat.
Åklagaren: Exfruns mamma berättade att någon ringt henne och berättat om pengarna. Är det du som ringt?
- Nej. Och jag står fast vid det jag säger. Jag känner inte dem, de känner inte mig.
Åklagaren är nöjd, Fritz tar över förhöret: Är det någon annan som ringt?
- Jag vet inte.
Hur väl känner du väninnan som vittnade innan dig?
- Hon är min granne, jag bor på femte våningen, hon på åttonde.
Tycker du att du står henne nära?
- Om hon behöver något kommer hon till mig. Om jag behöver något går jag till henne.
Har du hört talas om att hon har ringt till exfruns mamma?
- Nej. När händelsen inträffade ringde exfruns mor varje dag till henne, och hon visste inte vad hon skulle svara.
Vad har du för uppfattning om exfrun som mor, undrar Fritz.
- Senaste tiden när hon fick pojken. Den dagen hon kom till mig när jag hade sorg, sa hon att hon var mycket glad för att få pojken. Hon var rädd för avundsjukan.
Fritz: Menar du det onda ögat man kan få i vissa kulturer.
- Ja, hon var rädd för avundsjuka.
Men hur levde hon som mamma?
- På ytan när jag såg henne, det var inga problem. Men hemma vet jag inte.
Så du har bara, förutom vid ett tillfälle, träffat exfrun tillsammans med din man eller 51-åringen?
- Ja, hon sa att 51-åringen hjälper henne.
De här kartorna hon hämtade, var det något som 51-åringen skulle få?
Fritz undrar varför exfrun skulle.hämta kartor som egentligen var till 51-åringen. Fritz läser ur ett förhör där väninnan berättar att en annan man inte får besöka henne om hennes man inte är hemma, på grund av religionen.
- Inte så att det är fel. Det är inte lämpligt, säger väninnan.
Fritz: Och det är en ganska vanlig norm i er kultur?
- Ja.
Var det likadant hos exfrun?
- Jag vet inte.
Varför, ni kommer från samma kultur, ni tillhör samma folk?
- Jag vet inte.Det är det som är kurders kultur och seder.
Men följde exfrun och 51-åringen de traditionerna?
- Ja, det gör alla, det är religionen och kurdiska traditioner som säger så här.

15.09

Johan Mellgren fortsatte förhöra väninnan. Det framkom att vänninan besökt exfruns familj i Kurdistan i somras. De ska inte ha uttryckt oro för sin dotter i Sverige.
Exfruns syster och mamma ska ha lämnat gåvor som väninnan skulle ta med sig hem till exfrun, och mamman ska ha skickat en videohälsning till exfrun och 51-åringen.
Hon hade bara hört positiva saker om 51-åringen av exfrun. Hon säger att han besöte deras lägenhet och att 51-åringen inte hade problem med att låta exfrun gå ut och träffa vänner.
Han ska ha lagat mat som han gav henne när hon var på sjukhus efter senaste förlossningen.
Vad gäller "lotteriet" så ska det snarare handla om en insamling.
Kvinnorna gav alla pengar som en gång i månaden delades ut till en av dem.
Två kortare förhör, med en sjuksköterska på barnavårdscentralen och en förskollärare på Östers förskola, har hörts.
Sjuksköterskan har hanterat exfruns samtliga förlossningar. Hon ss att exfrun möjligtvis var mer sluten vi den sista förlossningen, men hon ska inte ha visat tecken på förlossningsdepression.
Advokat Mellgren frågade hur snart depressionerna brukar dyka upp efter förlossningarna, sjuksköterskan sa att det gör uppföljningar under två månader. 51-åringen ska inte ha varit närvarande vid något av uppföljningsbesöken.
Förskolläraren trodde att exfrun hämtat barnen under veckan som föregick branden. Hon ska inte ha sett tecken på att något var på tok.
Rättegången tog en paus. Efter den ska en annan väninna till exfrun förhöras, den vars lägenhet som pengainsamlingen hölls i, och som exfrun var hos dagen innan branden.

14.07

Massi Fritz frågar väninnan om pengainsamlingarna som kvinnorna hade.
Hur lång tid har ni samlat in pengarna?
- Jag vet inte hur många månader.
Längre än ett år?
- Nej.
Vad var syftet med att tio kvinnor samlar pengar och ger en kvinna pengarna.
- Vi samlade pengar och gav till en väninna.
Men de här pengarna, vad ska de användas till, vad var syftet att ge till exempel exfrun pengar?
- Varje månad så är det någon av oss. Om vi inte gör på det sättet kan vi inte handla.
Vad skulle exfrun använda pengarna till?
- Det vet jag faktiskt inte. Jag frågade, men jag hon berättade inte.
Men ni verkar vara ju goda vänner, ni måste väl ha pratat om vad hon ska göra med pengarna?
- Jag vet faktiskt inte.
Vet du om hon samlade till en resa till Kurdistan?
- Ja, hon pratade om att resa dit, men jag vet inte.
Längtade hon efter sina föräldrar?
- Alla längtar efter sina föräldrar.
Hade hon släktingar i Sverige?
- Det vet jag inte.
Men det måste du väl ha vetat? Vad brukade ni prata om?
- Mest om kläder, barn och sådant.
Har exfrun någon gång berättat atthon och 51-åringen varit oense, om barn eller mat eller vad som helst?
- Aldrig. Hon har bara berättat om hur bra han är.
Har hon aldrig under de här åren, berättat om diskussioner där de haft olika uppfattning, undrar Fritz.
- Aldrig hört henne berätta.
Aldrig att barnen gråter och skriker och om 51-åringen haft en uppfattning om det?
- Nej.
Vet du om exfrun och 51-åringen delade sovrum efter de två sista barnen föddes?
- Hon sa att hon och barnet sov i ett annat rum, så att 51-åringen inte skulle vakna när barnet skriker.
Hon sa inte att han blev arg när barnet skrek?
- Nej.
Har exfrun berättat för dig om kontakten med sin syster?
- Nej.
Har exfrun berättat om sin kontakt med sin mamma?
- Hon sa att de var som vänner.
Har hon berättat om sin bror?
- Nej. Hon tycker mycket om sin bror.
Men du vet inte hur ofta hon haft kontakt med sin bror?
- Nej.
Vet du hur ofta hon pratade med sin syster?
- Nej. Hon kunde säga att "i dag har jag pratat med min syster". Jag vet inte hur många gånger de pratade jag var ju inte hemma hos dem.
Fritz: Du och exfrun har mest talat om barnen, hushållet och kläder. Har ni någon gång pratat närmare om era män, och berättat mer privata saker?
- Aldrig.
Inga intima saker?
- Nej.

13.55

Lunchen är över.
Ett nytt vittne är kallat: en vännina till exfrun.
- Jag lärde känna henne i skolan.
Det var under en SFI -kurs. Exfrun ska inte ha fött sitt första barn när de träffades.

Åklagare Fernlund: Vad brukade ni göra när ni träffades?
- Vi gick till skolan, om vi skulle handla eller gå till en park, kunde vi göra det tillsammans.
Hur ofta träffades ni?
- Ibland ofta, ibland var 15:e dag.
Har du träffat hennes man (51-åringen) också?
- Jag har träffat honom. Ibland var han hemma, han kom och välkomnade oss.
Vem skötte om mat och tvätt. var det exfrun eller 51-åringen?
- Hon berättade själv, att 51-åringen hjälper mig ibland.
Berättade exfrun hur hon och 51-åringen hade det tillsammans?
- Så vitt jag vet var det helt okej mellan dem, de hade inga problem.
Så exfrun berättade inget?
- Inget. Hon berättade att han var snäll och bra.
Kunde exfrun gå ut när hon ville?
- Ja. Hon sa att 51-åringen sa att du kan gå ut med dina väninnor om du vill.
Har du sett om hon mått bra eller förändrats på något sätt under den här tiden?
- Nej, jag har inte sett något sådant. Hon kom hem till oss många gånger, vi lagade mat tillsammans, åt tillsammans.
Träffade du henne efter att hon födde det sista barnet (september förra året)?
- Ja.
Hur ofta träffade du henne efter att hon fick barnet?
- När hon fått barnet så var jag hemma hos henne. Jag träffade henne tre dagar innan hon blev så här, vi gick till Willys och tillbaka.
Vänninan har även träffat exfrun på sjukhuset, efter förlossningen. Vänninan berättar att hon var glad över sin nyfödde son.
Åklagaren: skulle det varit skillnad om hon fått en flicka?
- Det skulle inte ha spelat någon roll. Hon tyckte om barn.
När vänninan sedan besökte exfrun så öppnade 51-åringen dörren. Sa att exfrun var i badrummet och bad henne vänta i lägenheten.
De gjorde sedan ett ärende, exfrun ska ha betett sig normalt.
Åklagaren: Så exfrun har inte gjort någonting som tytt på att hon inte mått bra?
- Nej. Jag hade inga misstankar om att hon hade det dåligt.
Åklagaren går in på exfruns skador, amputationer, och att hon kommer få leva med skadorna resten av sitt liv.
- Vid Gud. Om det där så vet jag ingenting.
Åklagaren: om du vet något så måste du berätta det nu.
- Stämmer.
Du träffade henne tre dagar innan branden?
- Ja, vi gick till Willys och tillbaka. Natten innan brande ringde hon och frågade om frekvensen till en tv-kanal.
Åklagaren: Jag funderar på om du inte glömmer en kontakt du hade med exfrun?
- Jag vet inte vad det var för datum, men jag träffade henne hos en väninna. Hon kom dit och hämtade pengar, jag var där.
Du har berättat i förhör, att det här var den 2 oktober...
- Ja, jag säger att det var en dag innan som hon kom dit.
Du sa att pengarna lottats till henne...
- Hon kom, hämtade pengarna och gick.
Det rör sig tydligen om en insamling, kvinnorna sinsemellan.
Hur kom det sig att exfrun skulle ha pengar?
- Varje månad var det någon som fick dem, denna månad var det exfrun.
Visste 51-åringen om att exfrun skulle få pengar?
- Det vet jag inte.
Åklagaren: Det som är märkligt är att varken du eller den andra väninnan berättade för polisen att ni träffade exfrun den här dagen och fick pengar...
- Det stämmer, jag glömde berätta.
Allt som rör exfrun och 51-åringen är viktigt att få reda på...
- Jag vet.
Åklagaren: Exfruns mamma har berättat att någon ringt till henne och sagt att exfrun fått pengarna dagen innan, och sett 51-åringen komma gående med en burk, med fotogen eller olja, samma dag som branden. Var det du?
- Nej.
Åklagaren: Jag tror att det är du eller den andra vänninan som ringt till exfruns mamma?
- Jag kan svära vid Koranen att jag inte berättat om den saken. För hennes bror ringde hela tiden och undrade varför hon inte svarade i telefon, och jag sa att jag inte vet.
Väninnan vet inte hur många dagar efter branden som gått,
Vänninan talar omständigt om turerna kring broderns och exfruns familjs telefonsamtal. Väninnan säger att hon inte svarade i telefon när de ringde. Väninnan ska även ha sagt till exfruns familj att exfruns barn insjuknat.
- Efter en halv månad eller någonting, fick jag reda på att hennes föräldrar och bror fick veta vad som hänt.
Åklagaren: Berättade du för exfruns mamma om pengarna?
- Nej.
Vem kan ha gjort det?
- Att jag skulle berätta för exfruns mamma... ja har inte ens... nej. Jag sa bara att var inte bekymrad det är barnet som är sjukt.

11.51
Ytterligare ett vittne ska höras: Brandman, ställföretraädande styrkeledare vid Räddningstjänsten. Var med vid insatsen den 3 oktober. Frågas ut av åklagare.
- Jag sitter i den första släckbile somkommer fram. Vi är tre rökdykare jag är rökdykare ett, vilket innebär att jag går först in.
Brandmannen sprang mot huset.
- Jag registrerar två människor vid dörren. Jag pratar med mannen och frågar om det finns folk kvar i lägenheten, han är brännskadad, svarar att det inte finns någon kvar.
Brandmannen befann sig i foajen. Han stannar inte upp vid samtalet utan fortsätter framåt.

Hur ser det ut i lägenheten.
- Vi stannar i trapphuset och känner att det är rökigt. En barnvagn är uppkilad mellan trapphusdörren och trapphuset. Vi sätter på oss maskerna och gör oss redo för insaten.
Branden var strax innanför dörren, efter dörrkarmen in på toaletten. Den släcks med skumsläckare.
- Det var ingen komplicerad släckinsats.
Skulle man ha kunnat vistas i lägenheten utan fara för sin hälsa, som det såg ut när ni kom dit?
- Nej.
Det var tjockt med rök upp mot taket. En del av röken hade gått ut från lägenheten till trapphuset, det var svårt att se väggarna i lägenheten på grund av röken.
Gjorde du några iakttagelser i badrummet?
- Nej, sådant kan jag inte se.
Men det ska ha legat en filt, kanske orange, med brännmärken, och ett strykjärn utanför lägenheten.
Gjorde du iakttagelser av en duschslang?
- Det låg en duschslang i toaletten.

Fritz: Fanns det något annat som brann på golvet när du kom in i badrummet?
- Inte säker. Kan ha varit en strimma.
Fritz läser ett förhör där brandmannen berättat att det brann plast inne i badrummet.
- Ja, precis. Jag känner igen det när du säger det.
Vad badrumsdörren vidöppen?
- Ja. Jag såg branden på en gång.
Om badrumsdörren varit stängd, hade röken begränsats till bara badrummet, den hade inte spridits lika snabbt?
- Ja, det hade tagit längre tid. Men jag tror inte att badrumsdörren var brandklassad.
Vittnet säger att bristen på syre eventuellt kunnat släcka branden, om dörren varit stängd.
Hur mycket är det som brinner?
- I dörrposten och på golvet.
Var det stora lågor, som du uppfattade det?
- I mina mått mätt så var det små lågor, det brann efter dörrkarmen.

Mellgren: Fick du en uppfattning om vad som orsakade all rök?
- Det som brann var ju dörrposten och plasten som jag såg.
Lunchpaus till 13.15
Förhöret avslutas

11.43
Dags för ett nytt vittne: En polis som hållit i förhören med exfrun under utredningen.
Åklagare Birgitta Fernlund håller i förhöret.
Polisen berättar att exfrun var svår att få kontakt med till en början.
- Sedan förändrades bilden. I början av december ringde de från sjukhuset och sa att hon kunde prata. I början var hon stressad.

Men sedan ska exfrun ha blivit lugnare och mer införstådd med polisens arbete.
- Jag sa att jag jobbar som polis och att vi alltid utreder när det skett ett misstänkt brott. Jag sa att det är viktigt att vi fick reda på vad som hänt henne, att vi fick fram sanningen.
Polisen höll från början upp lappar, för att kommunicera med exfrun.
Det finns två förhör där exfrun berättar att hon gjort det själv.
- Det stämmer.
Hur var situationen då?
- Jag upplever fortfarande att hon inte förstod vår roll. När vi frågade vad som hänt henne sa hon det nästan som ett mantra, flera gånger.
Polisen tillägger att det var korta svar från exfrun inledningsvis. Hon ska inte ha svarat på frågor som "borde" gå att svara på om händelsen.
Åklagaren: Men sedan kom en vändning?
- Ja. Det var en måndag och jag åkte ner till henne och förklarade vem jag var som människa och att jag var polis. Syftet med samtalet var att informera om rättssystemet och hur processen fungerar i Sverige. Vi pratade mycket om barnen och Socialtjänstens roll.

Plötsligt ska exfrun ha sagt 51-åringens namn.
- Han sa att han skulle bränna mig flera gånger, sedan gjorde han det. Något sådant sa hon.
Exfrun förklarade att hon inte velat berätta tidigare för att skydda sin heder.
Ni hade inte frågat något om vad som hänt när hon nämnde 51-åringens namn?
- Nej.

Vid tillfället var en stödperson närvarande, en från samma del av världen som exfrun. Tolken var bokad till ett annat uppdrag och föhöret fick avslutas.
Under kvällen hölls ett nytt förhör där exfrun lämnade ytterligare uppgifter.
Fernlund: Har hon tvekat något efter det här?
- Nej, inte efter det här tillfället. Hon har hållit fast vid den här versionen. Däremot har det varit svårt för henne att berätta hur det gått till.
Hur har hon mått psykiskt under den här tiden?
- Det har varit upp och ner. Men hon uttrycker hopp om livet och ser fram mot att leva med sina barn.
Polisen berättar att förhören blev lättare och lättare, även om svaren var korta.
- Från början var det mest ett rabblande. Redan första gången var det "Jag har gjort det själv", som ett mantra som hon upprepade under en minut.

Fritz: Kan du beskiva henes sinnestillstånd under de första två förhören?
- Hon var ledsen, det var svårt att få ögonkontakt. Hon ville inte släppa in oss i sin bubbla.
När upplever du att hon börjar känna sig trygg med er som utredare?
- Någon gång i början av december.
Du upplevde henne som kuvad?
- Ja.
Verkade det vara en kvinna som var van att berätta om sitt privatliv?
- Jag uppfattade det som att hon inte ville tala överhuvudtaget.

Till en början ville inte exfrun heller berätta om sitt äktenskap.
Du sa till exfrun att hon inte skulle vara rädd att berätta, kan du utveckla det?
- I förhör när någon inte kan berätta hur något gått till, då undrar man varför.
Vad var hon rädd för?
- Det visste jag inte då. Det var först senare som hon berättade att hon var rädd för 51-åringen och familjemedlemmar till honom.

Polisen tror även att det kan ha funnit en rädsla för polisen.
Kan du säga något mer om hur stödpersonen som var med arbetar?
- Vi kände att vi måste försöka nå exfrun, och det hjälpte stödpersonen oss med.
Stödpersonen jobbar på en kvinnostödsorganisation i Stockholm.
Kan du berätta om exfruns sinnestillstånd när ni visade upp namnlappar för henne.
- Vi ville ha någon reaktion genom att visa upp tio namn. Hon tittade på dem och jag tyckte att hon ibland kände igen namnen, men det var svårt att tyda, vid tillfället kunde exfrun inte tala.
Så den kontakten gav ingenting?
- Svårt att säga. Hennes blick irrade omkring, och det gick inte att tolka skakningarna och nickningarna.

Mellgren: Du sa nu att du inte vet vad som var nickningar och skakningar på huvudet. Efter att du visat varhje namn och sagt varje namn, efter varje sånt tillfälle säger du "du nickar" och "du skakar" på huvudet.
- Jag sa du ska nicka för "ja" och skaka på huvudet för "nej".
Mellgren tar upp ett förhör den 3 december, som höll på en timme.
Är vi överens om att hon tog på sig skulden tidigt, då verkar det som att hon visste att ni var poliser.
Visste hon att han var häktad?
- Jag vet inte om hon visste.

Mellgren tar upp förhöret med exfrun den 5 december.
Du sa att det blev en stor skillnad efter det?
- Generellt sett när man förhör människor så får de mer förtroende för en. Det kommer succesivt.
Mellgren tar upp förhöret den 7 december, då exfrun sa att 51-åringen tände på.
Vad pratade ni om innan förhöret?
- Vi berättade om Sveriges rättssystem och hur det var med hennes barn.
Frågade hon hur det skulle bli med barnen?
- Hon fick veta att syftet med omhändertagandet var att hon skulle få leva med sina barn i framtiden.
Stödpersonen sa att det är viktigt att hon säger sanningen. Och då hade hon svurit till Gud att hon säger sanningen att hon tänt eld på sig själv. Ni var inte nöjda med den sanningen.
- Vi måste veta att hon kan förklara hur det gått till, när men inte får veta de svaren så frågar ni vidare det är min plikt.
Mellgren undrar varför förhöret den 7:e inte är i dialogform som de tidigare förhören och varför det inte spelades in.

Den 17 december hölls ett annat förhör med exfrun.
Då pratade ni i två timmar?
- Står det så så är det så.
Vad pratade ni om?
- Om hur Sverige fungerar. Vi upplevde att vi träffade en person som levt väldigt begränsad, som inte kunde läsa och skriva. Som levt skyddad även i Sverige.
Mellgren undrar varför det inte finns mer antecknat från förhöret, och undrar om exfrun kan ha påverkats i någon riktning under förhöret.
Något som polisen förnekar.

10.09
Åklagaren: Du har sagt att 51-åringen inte lät din dotter gå ut?
- Ja, han accepterade inte det.
Men har hon fått gå ut ibland när 51-åringen gett sitt tillstånd?
- Det vet jag inte.
Förhöret avslutas.

10.08
Mellgren undrar om pappan vet något om 51-åringens relation till sina barn, hur han har behandlat sina och exfruns barn?
- Inte bra.
På vilket sätt?
- Barnen skulle inte vara hos honom. Hela tiden satt han vid datorn, han gjorde ingenting.
Var ni besvikna på honom?
- En man som har familj och barn måste arbeta.
Så ni var besvikna på honom?
- Vi ville att han skulle vara arbetsam som alla andra.
När berättade din dotter att det var problem med 51-åringen?
- Det var för sin mamma och syster hon berättade.
Hon har inte berättat för dig?
- Lite. Två gånger har hon sagt att han inte är bra för henne.
Du har också berättat att du var tvungen att skicka pengar till din dotter, varför?
- Det är min dotter, mitt barn.
Behövde hon pengar?
- Även om hon inte behövde, så skickade jag pengar. Det är så vi gör.
Du talade med polisen den 25 november?
- Ja.
Du har sagt att du skickade pengar till henne för att hon inte hade någonting?
- Nej, hon hade egna pengar. Hon hade sålt en tomt och hade smycken.

Mellgren läser högt ur ett förhör med pappan där han säger att dottern/exfrun inte har pengar.
I förhöret säger pappan att han skickade pengar för att dottern inte hade något.
- Hon sparade pengarna.
Mellgren: Du sa att 51-åringen var arbetslös och satt framför datorn.
- Ja, han var bara hemma hela tiden.
Har du sagt att 51-åringen bränt din dotters hand på spisen?
- Ja. En gång sa hon till mig att en gång brände han hennes hand på spisen.
Så han har bränt hennes hand på spisen?
- Ja, lagt handen på spisen för att skrämma.

Mellgren fortsätter läsa högt ur förhör med pappan där denne berättar att 51-åringen lagt dotterns hand på spisen.
Visste du att 51-åringen sökt 300 jobb, undrar Mellgren.
- Hur kommer det sig att staten inte ger honom jobb om han är arbetssam?
Har exfrun berättat att han sökte jobb?
- En gång sa han att han skulle bli busschaufför.
Mellgren: Det blev han också men han fick sluta.
Har din dotter berättat vad som hände i badrummet när hon började brinna?
- Hon sa att hon förde barnet till badrummet, bakifrån så brann hon.
Vad hände sedan, när han tänt på?
- Det vet jag inte. Hon berättar inte allt för mig.
Har hon sagt att han tände på och att hon svimmade?
- Jag vet inte om hon var vid medvetande eller inte. Hon sa att han tänt eld på henne.

Mellgren läser högt ur polisanteckningar med pappan, där denne säger att 51-åringen inte hjälpte till att släcka elden.
- Min dotter sa att hon inte kunde göra någonting, säger pappan.
Pappan säger att han inte känner till uppgifterna om svimmning och att 51-åringen inte hjälpte till att släcka elden.
Har du sagt till polisen att om hon hade pass, skulle hon kunna besöka er men sedan återvända till Sverige.
- Hon hade inget pass, jag vet att hon inte hade. Hon hade ett irakiskt pass som hon använde en gång.
Du säger att om hon bara hade pass, då hade hon kunnat komma till er och slippa eländet i Sverige?
- Ja.
Men har du tidigare sagt att det vore bra om hon hade pass, för då skulle hon kunna hälsa på oss i ett par månader.
- Ja, det hade kunnat gå.
Men hade det varit bra att hon återvände om det var så eländigt i Sverige?
- Ja. Han var inte bra för henne.

09.41
51-åringens advokat, Johan Mellgren, frågar ut exfruns pappa.
Han undrar vilka som undanhöll informationen om att exfrun hade bränts.
Det är inte bara 51-åringens släkt som undanhållit information om branden för föräldrarna, utan även exfruns släkt.
- På sjukhuset fick jag reda på att 51-åringen bränt min dotter.
Men du sa att du fick reda på det i Kurdistan?
- Jag var i Kurdistan när jag fick reda på att hon brunnit.
Men sa man inte att det var 51-åringen som gjort det redan vid det tillfället?
- Ja.
När ni träffade er dotter första gången, sa hon något annat om vem som gjort det här?
- Hon sa att 51-åringen gjort så här.

09.34
Elisabeth Massi Fritz, exfruns målsägarbiträde frågar om 51-åringens förolämpningar mot exfrun.
- Han har sagt jag ska knulla din mamma, din pappa är en hallick.
Fritz: Blev din dotter rädd när 51-åringen bråkade med henne?
- Ja ja. Hon var mycket rädd. Han svor åt henne, hon hade ingen makt.
Kan du utveckla det?
- Vad jag menar, vad lagen säger så lyder jag lagen över allt annat och jag accepterar lagen.
Men menar du att hon inte hade makt i bostaden hemma hos 51-åringen eller ingen makt i samhället?
- Han lät henne inte ens gå ner på stan. Han accepterade inte han var svartsjuk.
Vem bestämde i hemmet?
- 51-åringen.
Hur vet du det?
- Hon kunde inte räcka handen mot något utan honom.
Hon behövde hans tillstånd?
- Ja.
Har exfrun berättat om en rädsla?
- Hon var mycket rädd för honom i allra högsta grad.
Kan du utveckla?
- En gång ringde hon mig och stängde av telefon, sedan la hon på eftersom 51-åringen kom hem.
Pappan säger att hans dotter blir rädd när man öppnar dörren och tror att det är 51-åringen.
Har exfrun berättat för dig att hon skulle vara rädd för 51-åringens familj?
- Ja, hon är rädd för dem också.
Finns det någon annan hon är rädd för?
- Nej, inte någon mer än dem.

09.26
Det är dags att fråga ut exfruns pappa.
51-åringen är tvungen att lämna rättssalen. Tolken stannar kvar för att tolka pappans vittnesmål från sorani till svenska.
- Jag välkomnar alla gäster här. Jag har respekt för alla och är tacksam, säger pappan, en spenslig man i 60-årsåldern.
Hur fick du reda på att det hänt din dotter något, undrar åklagare Birgitta Fernlund.
- Jag ringde en brorson i Norge. Han meddelade oss att min dotter brunnit, säger pappan.

Pappan berättar att han och mamman var hos dottern på sjukhuset tre, fyra gånger.
- Vi frågade henne vad som hänt, hon sa att 51-åringen tänt eld på henne. Hon sa att hon gick tillbadrummet med sitt lilla barn och att 51-åringen tände eld på henne.
Åklagaren frågar om pappan kände till något om relationen innan branden.
- Den var inte bra, han slog henne och drog henne i håret. Hon berättade inget för mig utan för sin syster. Varje gång hon berättade om de här sakerna så grät hon.
Åklagaren: men det är exfruns syster som berättat för dig?
- Hon har berättat för sin mamma och allt är sant.
Känner du till brevet som systern har skickat till Sverige?
- Hon skickade det med fax till domstolen.
Pappan berättar att exfrun/dottern inte haft något bra liv med 51-åringen.
- Han slog henne, gjorde henne illa.
Pappan säger att han dotter var snäll sansad och medveten.
Men har exfrun berättat för dig att 51-åringen gjort henne illa?
- Ja, många gånger. För mig och hennes mamma. Hon hade inga passhandlingar så hon kunde inte resa därifrån. Mer än tio gånger har hon blivit slagen.

09.10
I dag ska exfruns pappa vittna mot 51-åringen som misstänks ha satt eld på hans dotter.
En narkosläkare vid Gävle sjukhus vittnar om hur han behandlade 51-åringen och exfrun den 3 oktober.
Han säger att han är osäker, och inte kommer ihåg så mycket.
- Jag fick informationen om grillningen i badrummet, men jag är inte säker på om jag fick den från patienten eller ambulanspersonal, säger vittnet.
Förhöret avslutas.