09:22

Rättegångsdagen inleds med att den 31-åriga exfrun frågas ut av åklagare Birgitta Fernlund och målsägarbiträde Elisabeth Massi Fritz.
Fernlund frågar återigen om exfruns motstridiga uppgifter i förhören. Att exfrun från början själv tog på sig branden.
- Det var för att jag var rädd för 51-åringen och familjemedlemmar till honom, säger exfrun.
Elisabeth Massi Fritz frågar exfrun om gårdagens förhör med advokat Johan Mellgren, då hon gav förvirrande svar.
- Han pratade för snabbt, säger exfrun som säger att det var därför hon blev förvirrad.

Fritz fortsätter fråga ut exfrun om det verkligen var 51-åringen som tände eld på henne. Exfrun står fast vid sin senare version.

Exfrun har berättat för Fritz att hon skulle vilja säga något om händelsen.
- Att jag vill leva enam med barnen utan 51-åringen.
Det var något mer du ville säga till 51-åringen...
- Att 51-åringen ska berätta sanningen för barnens skull.'

09:28

51-åringens advokat, Johan Mellgren, frågar ut exfrun.
Du sa til polisen den 3 och 5 december att du tog på dig skulden själv för att du var rädd för 51-åringens och familj till honom,säger Mellgren.
Du visste att han var häktad, kom du ihåg att du ifrågasatte varför man gjorde så med 51-åringen.
- Det var på grund av rädsla.
Varför gjorde rädsla att du sa att du gjort det själv?
- För att han slog mig så ofta och bråkade med mig.
Du har också sagt att du var rädd för att han skulle skada barnen...
- Ja
Du har träffat en kurator här på sjukhuset...
- Ja.
Har du sagt till henne att han är snäll mot barnen och att de älskar honom?
- För att han är pappa till barnen.
Nu säger du att du är rädd för att han ska skada barnen, medan du sagt till kuratorn att han var snäll mot barnen och att de älskade honom?
- Det var för att han var dum mot barnen och skrrek mot dem.

09:33

Mellgren: Du ordnade så att socialbidraget gick in på ditt konto och hyreskontraktet stod på dig?
- Ja.
Och du och 51-åringen var överens om det här?
- Ja, för att hyreskontraktet stod på mig.

Du sökte socialbidrag många gånger själv, frågar Mellgren.
- Ja, till försörjningen.
Varje månad fick du skriva under en blankett som visade att du saknade inkomst och pengar. Har du alltid lämnat riktiiga uppgifter till socialtjänsten om din ekonomi?
- Ja.
Och om orsakerna ,till att du skilde dig?
- Ja.
Har du ett bankfack med guld och 20 000 dollar i, frågar Mellgren.
- Nej, inte så mycket.
Uppgiften kommer från exfruns mamma.
Är det ditt bankfack?
- Ja.
Har 51-årinfgen tillgång till bankfacket.
- Det står på mig, en del av pengarna är 51-åringens.

09:42

Fritz frågar ut exfrun om bankfacket.
- Det var ett guldbälte som jag köpt i Kurdistan. Jag sparade pengarna, en del är 51-åringens.
Kan 51-åringen också öppna bankfacket, tillsammans med dig eller själv?
- Varför ställer du den frågan?
Kan du svara på den, undrar Fritz.
- Nej jag vill inte.
Exfrun säger att besparingarna var till att köpa hus.

Mellgren: Du och 51-åringen tänkte köpa ett hus i Kurdistan?
- Ja, svarar exfrun.
Tack, säger Mellgren.

Fernlund: Det är ditt sista tillfälle att säga något till rätten...
- Jag vill bara att 51-åringen ska tala sanning, inget annat. För min och barnens skull.

Får 51-åringen säga några ord till målsäganden, undrar Mellgren. Det får han för ordförande.
- Jag ber till Gud att du tillfrisknar så fort som möjligt.
Exfrun nickar.
- Du vet att jag är troende, jag tror på Gud. Det här är Guds ord: jag svär på Gud att jag inte tänt eld på dig, och det känner du till. Så Gud är mitt vittne, både du och jag vet att du tände eld på dig själv, säger 51-åringen och låter som han brister i gråt.
Förhandlingen återupptas 13.00 med att 51-åringens förhör.

13.09

Rättegången återupptas.
Åklagare Birgitatta Fernlund, vill tillägga ett yrkande.
- Jag yrkar på att 51-åringen utvisas på livstid.
Något som Johan Mellgren motsätter sig.
- Det bestrids. 51-åringen är svensk medborgare.
- Är han? säger Fernlund.
Frågan läggs i malbänk och förhöret går vidare med hur 51-åringen träffade exfrun.
51-åringen berättar.
Han visade exfrun sitt id-kort för att visa sin ålder för exfrun. "Är du med så är det bara att köra", ska 51-åringen har sagt.

13.15

Åklagaren frågar 51-åringen om äktenskapet i Sverige, var det bråkigt.
- Vi kunde bråka någon gång i månaden, säger 51-åringen.
Vad kunde ni bråka om?
- Det handlade inte om vårt liv, utan min arbetslöshet. När det gäller arbetslösheten har jag lämnat 300 ansökningar utan att få svar. Jag har utbildning från Irak och andra länder, och från Sverige.
Vad menar du med att det kunde bli munhuggning om att du var arbetslös?
- Det var inte hennes ord. Hon blev uppviglad av sin mor och syster, mest sin syster.
51-åringen berättar att han köpte defekta gamla datorer, lagade dem, sålde dem vidare.
- Och hon blev arg över det. Hon tyckte inte att jag skulle göra det. Men jag hade det som hobby också, jag lagade medicinska utrustningar i 16 år.
Vad sa hon till dig när du kom hem med datorer?
- Att vi inte hade plats för det hemma. Ni får gärna gå dit och titta själva, det var mycket grejer.
Något annat som ni hade konflikt kring?
- Just nu kommer jag inte ihåg.
Vad hade ni för planer innan det här hände?
- I framtiden hade vi planerat att vi skulle åka hem till Kurdistan, och hälsa på släkten, om jag inte fick jobb via plusjobb.

13.20

Kan du berätta om er skilsmässa, undrar Fernlund.
- Som jag berättat tidigare var det en överenskommelse mellan oss bägge två.
Vad gick uppgörelsen ut på?
- I fall jag hittade ett arbete utanför Gävle, att jag skulle ha friheten att kunna åka fram och tillbaka och att hon skulle kunna försörja sig på socialbidraget.
51-åringen säger att det första steget var att överföra lägenheten på exfrun.
Skilde ni er för att exfrun skulle få högre socialbidrag, undrar Fernlund.
- Det känner jag inte till, men meningen var att jag skulle vara fri och kunna arbeta. Men inte heller timanställning fick jag.
Menar du att du inte skulle kunna tjäna pengar om du var gift med exfrun?
- Om jag skulle arbeta skulle det handla om ett par timmars jobb och det skulle inte räcka till familjens försörjning. Jag tänkte på jobb utanför Gävle, jag hade sökt jobb från Trelleborg till Kiruna.
Jag får inte ihop det, varför skulle ni skilja er?
- Det var för att hon skulle få socialbidrag, för att hon själv skulle träffa dem och ansöka om bidrag.

13.25

Du har hört exfrun under förhandlingen. Hon har sagt att hon inte vill leva med dig, att hon vill skiljas.
- Det var första gången jag hörde henne säga det.
I de konflikter ni haft, har det inte varit tal om att ni ska skiljas, undrar Fernlund.
- Nej, aldrig, säger 51-åringen.
Har ni bott tillsammans även efter skilsmässan?
- Ja.
Hela tiden?
- Med undantag för två nätter när jag var i Norge och sökte arbete.
Vad tänker du när du hör exfrun säga att hon velat skiljas länge?
- Om det är hennes önskan så är jag med på det.
Hon säger att hon velat det länge, att hon sagt det till dig...
- Det säger hon aldrig, det säger hon nu.
Och varför tror du att hon säger det nu?
- Jag vet inte vad som rör sig i hennes huvud, men hon måste ha en anledning till det.
Vilken anledning?
- Nu är saken väldigt komplicerad och hon måste själv berätta.
51-åringen säger att han inte är typen som tvingar en fru att leva med honom mot hennes vilja.

13.36

Den 3 oktober, kan du berätta om den dagen, undrar Fernlund.
- Varje lördag brukade vi gå på loppis. Den aktuella dagen var en lördag och jag var på loppis och köpte en dator. Loppisen öppnade 10.15 och på Vallbyvägen står en röd skylt med det namnet.
51-åringen fortsätter:
- Jag kom hem med datorn och det fanns en annan begagnataffär som är öppen på lördagar så jag gick förbi den. Det fanns inga datorer där men jag träffade en väns fru. När jag förhördes glömde jag berätta detta, jag tänkte inte att det var viktigt.
- Jag ringde till min exfrus mobiltelefon två gånger, fick inget svar. Tredje gången svarade hon och jag bad henne komma ner med vagnen.
51-åringen ska ha lagt alla grejerna, datorerna i vagnen och kört upp den.
- Jag lade datorn i ett rum, sedan kom jag tillbaka till köket. Jag lekte med nyfödda barnet, pussade på henne. När jag hörde min exfru kom jag ut från köket, först balkongen där var hon inte. Så jag mgick till badrummet, där stnod hon. Jag såg eld flamma upp från hennes ben, jag ville släcka henne.
Sedan säger 51-åringen att han själv fattade eld.
- Jag ropade på Allah och gjorde så här (visar en rörelse) så släckte elden. Jag drog ut henne i hallen och lade henne på mage i hallen.
Men han vet inte hur mycket av kroppen som var på mattan och golvet.
- Men jag släckte både elden på benen och händerna, tills jag fick blod på händerna. Elden fanns fortfarande kvar på korsryggen. Jag hämtade överkast och svepte in henne, hon kunde gå. Både jag, de tre barnen och min fru gick, det lilla barnet fick jag bära.
51-åringen säger att han gick ner och knackade på hos grannen.
- Någon öppnade det var en kvinna, jag sa åt henne att ringa ambulans och brandkår - det brinner.

51-åringen säger att han försöte ringa från sin egen telefon till SOS alarm, men han kunde inte för att händerna var brända. Han säger att hans blod ska finnas på telefonen,
- Det var så det hände avslutar 51-åringen.

13.56

Hur kom det sig att du gick till köket när du lämnat datorn, undrar Fernlund.
- Jag ville göra dem sällskap. Om alla är hemma sitter jag inte vid en dator, jag går till köket.
Hur satt du, stod i köket?
- Jag satt på en stol.
Vilka var i köket?
- Allihopa. Sedan höll jag på med det lilla barnet, tappade uppmärksamheten och visste inte var de andra var. Jag hade ryggen mot de övriga barnen.
Var exfrun i köket?
- Hon var där men gick sedan.
Såg du vad din exfru gjorde för något?
- Nej.
Sade exfrun något när hon gick iväg?
- Nej, men när jag kom hem var hon ledsen. Det var hon även innan och jag tänkte att det hänger samman med hennes brors operation i Irak.
Du sa att när du hörde exfrun så kom du ut från köket, vad hörde du, undrar åklagaren.
- Hon sa "jag brinner". Hon sa det en gång, det är en lite lägenhet vi talar om 46 kvadratmeter.
51-åringen säger att han skakade och darrade vid händelsen.
Sa hon det lugnt, eller skrek hon?
- Jag kunde höra henne. Min exfru är alltid en lugn människa. Hon har varit min fru fem år och jag har aldrig hört henne skrika.
Och du var i köket?
- Jag menade att hon ropade, säger 51-åringen.
- Många gånger får vi problem med tolkar, man säger rop och det tolkas som skrik.
Menar du att ropet är lite högre än vanlig samtalston?
- Jag måste ha tillgång till en elktronisk apparat som mäter decibel
Hon är i badrummet, varför springer du till balkongen?
- Balkongen och köket ligger i samma plan, det är svårare att ljud transplanteras i cement. När hon sa att hon brinner, tänkte jag att hon grillade. De gånger vi grillade var på balkongen och då går tankarna till balkongen.
Du sprang mot balkongen.
- Ja.
Vad gör du när...
-Sedan vänder jag tillbaka till badrummet och då såg jag elden.
När vänder du tillbaka?
- Snälla människor, är inte det här en konstig fråga? säger 51-åringen.
51-åringen tror att åklagaren menar det exakta klockslaget.
Han säger att han vänder tillbaka omedelbart från balkongen.
Du har sagt att du springer från köket med rriktning mot balkongen, för att titta om exfrun är på balkongen. Jag vill veta var du är i rummet när du förstår att exfrun inte är på balkongen, undrar åklagaren.
- Som jag berättade tidigare, dörren vetter mot balkongen. Jag har svårt att förstå dessa frågor.
Hur var det med balkongdörren när du kom dit, var den öppen eller stängd?
- Jag har svårt att svara på, kommer inte ihåg. Var det bra väder så var den öppen.
Du har sagt i polisförhör att du stängde balkongdörren, varför undrar åklagaren.
- Jag gjorde det utan att tänka på det.
Det jag tänker är att du borde ha bråttom till din exfru...
- Det tog inte så lång tid, man drar bara i dörren.
Vad gör du när hon inte är på balkongen?
- Jag gick till badrummet.
Berätta vad du ser?
- Jag har berättat.
Ja, men flera detaljer, varför går du inte in i datarummet eller sovrummet?
- För det förnsta går hon sällan in i badrummet. Och sovrum och kök ligger bredvid varandra, jag såg att det inte var någon där. Vissa saker gör man reflexmässigt helt omedvetet.
Var befinner du dig när du förstår att hon är i badrummet?
51-åringen säger att han inte vet på metern.
Var befann du sig när du förstod att din exfru brann i badrummet?
-Om något sådant händer, då tänker man inte på var man befann sig.
Vad är det första du ser av brand, undrar åklagaren.
- Mycket som flammade upp från högra benet, uppåt och hastigt. Det var Guds försyn att vi kom undan. Även golvet hade fattat eld, lite smutskläder och sånt.
När du kommer från balkongen och springer från toaletten, hur är det med toalettdörren?
- Den är öppen.
I vilket skede ser du att det brinner?
- På väg dit såg jag själva elden men inte min exfru. Vid badrumsdörren såg jag min exfru.

14.03

- Jag går in i helvetet för hennes skull, för att rädda henne, säger 51-åringen.
Åklagaren: så din exfru står i vad du beskriver som ett helvete och är helt tyst.
- Elden flammade i ansiktet men hon gjorde inget mer än en rörelse med handen, det kändes som det inte var hon som brann.
Skrek hon ingenting?
- Nej, hon rörde inte en fena förränn jag drog bort henne.
I något skede har du sagt att du vände på henne.
- Jag ville dra henne därifrån så jag höll i henne bakifrån runt bröst och rygg.
Stod hon på fötterna eller hade hon ramlat omkull?
- Stod på fötterna.
Pyjamasbyxorna som hänger på badrumskanten, är det dina byxor?
- Visa mig dem så kan jag säga.
Bilden visas upp för 51-åringen, han bekräftar att det är hans byxor.
Hur kom det sig att du hade dem på dig, undrar åklagaren.
- Vi är inte som svenskar, så fort vi kommer hem tar vi på oss pyjamasen.
I vilket skede tog du av dem?
- Jag vet inte. Men jag kommer ihåg att jag satte på dem.
Du hade på dem när det brann, men inte när du sökte hjälp senare?
I vilket skede tog du av dem?
- Det minns jag inte. Ingen har ställt frågan tidigare. Du ville veta om det var mina byxor, det är det.

14.14

Åklagare Fernlund ber att få tillgång till storbildsskärmarna, hon vill visa en skiss.
Hon visar en skiss på lägenheten. Hon beskriver den färd som 51-åringen berättat att han gjort.
- På den här skissen ser det ut som en mur mellan hall och vardagsrum, men det är en glasvägg, säger 51-åringen.
När du hör henne ropa beger du dig ut från köket, genom lägenheten fram ttill balkongdörren. När jag ser den här skissen blir jag lite fundersam, när du springer från köket och du har badrummet bredvid. Inne i badrummet brinner din exfru och du springer ut på balkongen, det tycker jag är konstigt.
- Jag håller med dig. Problemet är att det inte finns något som kan brinna i badrummet. Jag trodde hon grillade kött eller något, och det gör man inte i badrummet.
51-åringen berättar att han först ser rök, när han kommer fram till badrumsdörren ser han att exfrun brinner.
Åklagaren går återigen in på hur lågorna gestaltade sig. 51-åringen beskriver återigen hur kläderna brann.
Och det enda ljud hon ger ifrån sig, det är att hon säger att hon brann en gång?
- När vi gick ner, innan ambulansen kom sa hon att hon hoppades att hon inte skulle dö för hennes mammas skull.
Åklagaren går i på spegeln i hallen, såg du något i spegeln, frågar hon.
- Jag tänkte inte på det, jag sprang bara.
Om du går ut från köket måste du ha sett det i spegeln.Du måste ha sett det när du går ut från köket.
- När jag kom från köket och sprang mot balkongen, då såg jag inte spegeln. När jag kom från köket var det i riktning mot balkongen.
51-åringen säger att det inte tar 30 sekunder från balkongen till badrummet.

14.22

När du kommer in i badrummet, ser du om det är någon mer där då, undrar åklagaren.
- När jag kom in så var det bara min exfru där, säger 51-åringen.'
Åklagaren frågar igen varför 51-åringen sprang till balkongen.
- När hon ropade att det brinner tänkte jag att hon grillade på balkongen.
Fanns det något annat som fick dig att dra slutsasten att det var grillning hon höll på med.
- När jag hörde brinner gick tankarna till grillning.
Men det var inget annat som fick dig att dra slutsatsen?
- För mig verkade det naturligt att hjälpa till, även om hon inte var min egen kvinna skulle jag ha hjälpt någon som brinner.
När exfrun gick i väg, såg du om hon hade något annat med sig?
- Sängöverkastet.
Jag tänkte på när hon gick från köket till badrummet?
- Jag minns inte, det är väldigt konstiga frågor.
Minns du att du berättat för polisen att hon hade en flaska tändvätska med sig?
- Nä, just nu minns jag inte. Jag kan ha sagt det, jag kommer inte ihåg det just nu. Saker och ting har blivit lite diffust efter händelsen, därför vill jag inte säga något jag inte är säker på. Svär man på Koranen så ska man inte ljuga.
För du har nämligen sagt i ett förhör att hon tog en flaska tändvätska och gick.
- Ja, men han har inte sagt att han sett det, säger advokat Mellgren.

14.27

Varför sa du till polisen att du såg henne med tändvätska, undrar åklagaren.
- Jag tänkte inte på vad jag sa egentligen. Jag hade i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att jag skulle ställas inför rätta.
Det du säger nu, att du inte tänkte på vad du sa...
- Du måste bli tydligare i dina frågor, du hackar på samma punkt. Det har gått fyra månader av utredningar, det här är inte något mordförsök. Ni tror inte, det är det som är problemet.
Men din fru har brunnit, vi vet att tändvätska varit med i bilden, då är det väldigt viktigt att vi får veta vad du om tändvätskan. Och då vill jag veta om du sett henne gå iväg med tändvätska, säger åklagaren.
- Som jag sa tidigare, jag kan varken bekräfta eller dementera. Det är bara att kolla den här vätskan, vem fingeravtryck det är. Kolla korken, om det är mina fingeravtryck på korken, så häng mig var som helst i Sverige.
Jag tycker det är konstigt om du inte vet om hon hade tändvätska eller inte.
- Det är upp till dig, du har låtit mig sitta häktad i fyra månader, säger 51-åringen till åklagaren.
Förhandlingen tar paus till 14.45.

15.05

Rätter återupptar förhandlingen.
Åklagaren inleder med att berätta att en åhörare talat med henne i pausen. Åhöraren berättade att det förekom diskussioner mellan 51-åringen och hans tolk.
- Det har inte varit några simultantolkningar, säger 51-åringens advokat Johan Mellgren.
Men Elisabeth Massi Fritz tar till orda.
- Det är en åhörare som sitter nära er som sagt att tolken säger till 51-åringen "säg inte så, säg inte så".
Men enligt tolken ska han ha sagt: "Ta det lugnt , ta det lugnt".
Åklagare Fernlund fortsätter utfrågningen om tändvätska, var brukade ni ha tändvätskan frågar Fernlund.
- Exfrun handlar varor och kommer hem med dem. Hon ställer dem där hon ställer dem.
Men vet du var de brukar stå någonstans?
- En del under diskbord, en del i skåpen. Sedan finns det två skåp ovanför kylskåpet där vi förvarar.
Hur var det den här dagen, såg du din exfrun gå iväg med tändvätska eller inte?
- Jag sa till er att jag inte var säker på den saken. Jag kan varken bekräfta eller dementera, men jag har sett det tidigare och kan ha antagit det.
Åklagaren undrar varför 51-åringen i polisförhör lämnat uppgiften.
- Därför poliserna ställde en sådan fråga.
Och vad sa du då?
- Ingen kan läsa femhundra sidor, och jag har inte läst de förhöret.
Kommer du inte ihåg att du berättat för polisen om det här?
- Det pratas mycket om tändvätska men själva frågan kommer jah inte ihåg.

15.12

Åklagaren läser högt ur en utskrift av ett förhör med 51-åringen. I det berättar 51-åringen hur han satt i köket med sina tre barn.
Förhörsledaren i förhöret undrar vad de gjorde i köket?
- Vi satt bara sådär normalt, vi har jättefin utsikt och tittade ut. Min fru tog flaskan och gick, sade 51-åringen i det aktuella förhöret.
Vilken flaska tog hon, undrar förhörsledaren?
- En sådan man har när man grillar.
Så har du sagt i det förhöret, säger åklagare Fernlund.
- Då har jag sagt det. Jag kan ha föreställt mig det, men jag är inte säker på att jag sett det.
Hur menar du med föreställa?
- Att man föreställer sig något alltså. Jag tror hon tog fram kött, om det var till grillning eller matlagning minns jag inte riktigt.
51-åringen berättar att själv brukar laga mat om det inte finns färdigt när han kommer hem.
Åklagaren: I det här förhöret är det du som nämner tändvätska och flaska, polisen frågar inte om det...
- Har jag sagt tändvätska, jag kan ha sagt fotogen, det är först nu jag lärt mig vad tändvätska är.
Men i förhöret står det: "Min fru tog flaskan och gick".
- Jag tror att tolken var arabisktalande, jag vill gärna lyssna på det här förhöret.
Då kan vi göra det, säger åklagaren.

15.26

Diskussionerna om tolkningen av 51-åringens förhör fortsätter.
Har du talat arabiska i dina förhör, undrar åklagaren.
- Två gånger. De kan inte förstå arabiska ord vi kan inte förstå persiska ord, säger 51-åringen på svenska med brytning.
Åklagaren spelar upp förhöret.
- Det är arabiska, säger 51-åringen när han hör bandinspelningen.
Förhöret som spelas upp handlar om branden den 3 oktober. I förhöret berättar 51-åringen genom sin arabiska tolk att exfrun tog flaskan och gick, han säger att han trodde det var tändvätska.
Sedan följer 51-åringens tidigare angivna berättelse, att han först sprang ut på balkongen, hur han sedan såg sin brinnande exfru och hjälpte till att släcka elden.
Förhörsledaren frågar vid flera tillfällen varifrån exfrun tog flaskan.
- Under diskbänken finns två dörrar under, där det finns diskmedel och allting, säger 51-åringen.
Han berättar att de köpt trestycker för flaskor för 40 kronor, att det var rea på dem.
Uppspelningen avslutas.
Åklagaren: Tolken säger att du sa att din exfru tog flaskan och gick, sa du så?
- Jag måste ha sagt så, säger 51-åringen och betonar att han fortfarande inte var återställd efter branden.

15.36

Diskussionerna om vad 51-åringen ska ha sagt, tändvätska eller fotogen, fortsätter.
- Jag hörde inte min egen röst, jag hade fått för mycket rök i halsen, säger 51-åringen om bandinspelningen.

15.54

Åklagaren tar upp ett förhör som hölls den 21 oktober. I förhöret säger 51-åringen, genom tolk, att han var i datarummet. Han gick sedan in i köket och lekte med barnen, exfrun ska då inte ha varit i köket.
- Barnen var i köket, säger 51-åringen när han får höra förhöret.
Åklagaren fortsätter att läsa upp förhöret, där 51-åringen berättar att han kom till köket för att mamman inte var där, att han kom till köket.
Åklagaren: Det jag läser ut av det här förhöret är att du berättar att exfrun inte var i köket?
- Vi pratar inte om en stad, vi pratar om ett ställe på 46 kvadratmeter, säger 51-åringen.
51-åringen gestikulerar ivrigt, talar högt och överröstar tolken.
Men du måste väl se om exfrun var i köket eller inte, undrar åklagaren.
- När det inträffar en sådan här händelse blir allting diffust. Det man minns är branden. Du vill bara säga att jag ljuger, och jag ljuger aldrig ska du veta. Det där är inga konkreta bevis, hittills har du inte haft några konkreta bevis, säger 51-åringen till åklagaren.

 16.05

 Åklagaren undrar om barnen såg branden.
- det kan de ha gjort, de kan de inte ha gjort. Vad har en sådan fråga för nytta?
Åklagaren tar upp ett förhör från 12 november. I förhöret frågar förhörsledaren var barnen var under branden.
- De var i köket.
Det äldsta barnet?
- Jag vet inte, det är jättekonstigt jag kommer inte ihåg, sade 51-åringen till förhörsledaren.
I förhöret svär han på att barnen befann sig i köket.
- När jag släckt henne. Det är var efter händelsen. Vill du lura domaren? Du måste skilja på före och efter.
Åklagaren: Var var barnen efter händelsen?
- När jag släckte min exfru var de i köket, sedan kom de ut och satt mellan köket och sovrummet. Det här var efter släckningen.Sedan vet jag inte om de såg något av släckningen eller ej, säger 51-åringen.

16.13

Åklagaren berättar att en hel del vittnen ska höras under de närmaste dagarna, och att en hel del av vittnena har träffat 51-åringen i anslutning till olyckan. Och en hel del av de vittnena har hört dig prata om grillning - har du sagt så, undrar åklagaren.
- Vi pratade om det. Jag hade ett syfte, jag ville skydda min fru. En kvinna som tänder eld på sig själv anses skamligt och hon betraktas förnedrande från anhöriga och vänner. Så jag ljög egentligen för att dölja det här, så att hon inte blir vanhedrad. Du känner inte min fru, men hon är väldigt hederlig och minsta sak kan göra att hon tar illa upp. Jag ville inte att hon skulle skämmas för släkt och vänner.
51-åringen berättar att grillningen togs upp ofta under förhören.
- Jag sa till dem att grilla på kurdiska betyder annat också, när det är hett ute säger man: "oj, jag blir grillad".
Minns du var du sa till ambulanspersonal och sjuksköterskor om grillning?
- Jag tror jag uttryckte mig om grillning ett par gånger.
Men minns du om du sa att ni skulle grilla?
- Minns inte.
Men minns du att du sagt det?
- Jag var i chock, så jag sa det omedvetet, jag ville skydda min fru. Och jag skulle inte säga det nu heller, men ni tvingade mig till det, säger 51-åringen.
51-åringen säger att han respekterar exfrun.
- även om hon var förlamad i både benen skulle jag fortfarande vara gift med henne.
Men din exfru säger att du tänd eld på henne, om domstolen anser att bevisningen är tillräcklig - då blir du dömd. Hur kan du då ha respekt för din exfru, skulle du inte bli arg på henne, undrar åklagaren.
- Det är något som religionen påbjuder, gör man så så får man belöning, säger 51-åringen och undrar varför åklagaren tar upp frågan på det sätt hon gör.
Men om du talar sanning då ljuger ju din exfru, hur ser man inom islam på någon som ljuger och försöker sätta dit sin man, undrar åklagaren.
- Det finns grader av lögner. Det är skillnad på om en kvinna bedrar sin man och säger att hon varit hos sin mamma. Men om kvinnan säger att hon varit hos sin mamma när hon egentligen varit hos sin syster, det är en annan lögn, säger 51-åringen.

16.22

- Det är skillnad på straff från Gud och straff från människor. Guds straff är på domedagen, i livet är det rätten som bestämmer. Jag har aldrig ens varit i tankarna på att skada en kyckling, säger 51-åringen.
Åklagaren: Du har förstått att vi fäst stort avseende vid dina uttalanden om grillning tidigare, att vi tycker det är viktigt.
- Ja, men vad är viktigt. Säger man att det är viktigt med glasögon, då är det viktigt för att man kan läsa.
Varför har du inte sagt tidigare att du pratade om grillningen för att skydda exfrun?
- När man blir anklagad då är man tvungen att skydda sig. Jag ville skydda henne från släkt och vänner, inte mot polisen. Polisen ställde frågor om grilla, grilla hela tiden, jag blev knäpp.
Åklagaren räknar upp alla förhör som hållts med 51-åringen, under hela tiden har han varit anklagad för att ha bränt exfrun.
- Det är bara du som anklagar, säger 51-åringen.
Då vill jag veta varför du just i dag kommer med en ny version om grillning?
- Det fanns även då, men jag berättade inte det. Det kan komma nya saker.
Men du har hörts nio gånger?
- Men under de förhören ställdes inga konkreta frågor, säger 51-åringen, och säger att han trodde det var högre nivå på svensk polis.

 16.26

Åklagaren nämner att det finns ett vittne som sagt att 51-åringen pratat om en gasolgrill.
- Det var första gången jag hörde det ordet. Hur skulle jag kunna uttala ett ord som jag inte kunde? Det var först när polisen tog upp det.
Rättegången tar en kort paus.

 16.47
Åklagaren upphåller sig vid den överraskande uppgiften om att 51-åringen ska ha pratat om grillning för stt skydda exfrun.
- det är bara en ny uppgift för dig, säger 51-åringen till åklagaren.
Det är nytt för mig och polisen, varför har du inte sagt det under de nio förhören.
- Folk av olika slag har olika kulturer, säger 51-åringen.
Men du har ju i många förhör sagt att hon gjort det själv...
- Bara hos polisen.
Varför kunde du då inte berätta om varför du sa så här till grannarna?
- För att skydda hennes heder. Vill du att jag tar upp några exempel på den här traditionen och kulturen?
Jag vet inte om det har någon betydelse, säger åklagaren.
- Då har inte dina frågor någon betydelse, säger 51-åringen.
Men vi är överens om att det här är nya uppgifter för i dag, säger åklagaren.
- Inte för mig, säger 51-åringen.

16.53
Åklagaren frågar 51-åringen hur en muslimsk skilsmässa går till.
-Jag har information om det, men det bästa är att kalla hit imamen och fråga honom.
Men jag vill att du berättar...
- Det finns olika äktenskap inom islam, ibland är det mannen som bestämmer om skilsmässa, ibland är det kvinnan. Men oftast säger kontraktet att det är mannen som bestämmer. Men det står kvinnan fritt att gå till domstolen och begära skilsmässa.
Vilket sorts äktenskap hade du med din exfru?
- Vanligt äktenskap, att mannen får skilja sig. Men hon har all frihet att begära det. Projektet att få henne till Sverige tog lång tid, jag tror det handlar om två, tre år. När sex månader gått så ringde jag henne, för det står i sharia att efter sex månader har kvinnan rätt att begära skilsmässa. Jag sa det till henne, och hon sa nej.
Hur skulle det gått om hon ville skiljas och inte du?
- Som jag sa, hon kan gå till domstolen eller en imam.

 16.58

51-åringen säger att han är redo att skiljas inför rätten om exfrun är närvarande.
Åklagaren: Det här blir ju din andra skilsmässa, hur känns det?
- Det är inget problem.
51-åringen anklagar åklagaren för att blanda ihop uppgifter om 51-åringens skilsmässa.
- Om du ska fortsätta prata om min fru så vill jag att åhörarna går ut.
Nej, vi behöver inte gå vidare där, säger åklagaren, och berättar att hon avslutar.
Ordföranden berättar att förhandlingen bryts och fortsätter 08.30 i morgon, då ska Elisabeth Massi Fritz förhöra 51-åringen.