– Men ibland kommer det över en; det som hade kunnat hända, vi hade över 140 gäster... Det är riktigt jobbiga tankar, säger Malin Grönberg, hotellchef.

Att åtal väcks och presenteras inför ett stort medieuppbåd är inget som märks på hotellet. Branden är knappast något samtalsämne längre.

– Jag tänker inte så mycket på det där längre. Förr tänkte jag mer på vad som kunde ligga bakom, vad som driver en människa att göra så här mot andra. Det var skönt att få veta att de hade anhållit den första misstänkta i somras, det var en lättnad. Då hade man lite grand hunnit ge upp hoppet, det var ändå fyra år sedan. Sen att få veta att polisen hela tiden hade jobbat så hårt med utredningen, det berörde för det trodde jag inte riktigt, säger Malin Grönberg.

Bakom receptionsdisken står Tuula Pettersson, husfru, och Mikaela Bergström, receptionschef. Liksom Malin Grönberg jobbade de båda vid branden. De ringdes in extra den där kvällen i maj 2005.

– Det enda jag såg var bara ett stort svart moln med avspärrningar runt. Jag minns att jag bara bröt avspärrningen och sprang rakt in. Man var så fokuserad. Det var otroligt jobbigt innan man visste att alla hade klarat sig ut, säger Mikaela.

Men branden har fått dem att tänka lite extra på säkerheten.

– I korridorerna fäster man lite extra uppmärksamhet på brandvarnarna, till exempel.

Hotellet var stängt nästan ett helt år efter branden.

– Den första tiden var det oerhört mycket att bearbeta, kaotiskt. Vi hade tur som var ägda av Scandic-koncernen. Där fanns ett väldigt stort stöd. Det har också varit en väldigt nyttig erfarenhet. Man får perspektiv på småproblem i vardagen. Sen har vi anställda kommet närmare varandra.

Malin Grönberg säger att en människa aldrig vet hur hon kommer att agera i en krissituation förrän hon upplevt en.

– Men vi som var här då vet ju faktiskt det, det är en erfarenhet kanske inte så många har.

Hon berättar om hur hon efter branden inte först mindes att hon hade bett brandmännen att försöka rädda CH:s anrika skylt högt upp på hörnet mot Nygatan.

– Det kom jag på först när jag läste tidningen, där någon berättade om det. Så mycket av CH:s själ finns i den där skylten.

När det öppnade igen var det inte riktigt samma hotell.

– Det andas inte längre gamla CH. Samtidigt är det mycket bättre nu; nytt och fräscht. Men vi har sparat en krok i receptionen, där det förr hängde en jättestor, tung spegel. Annars är det mesta utbytt. I mångt och mycket är det ett helt nytt hotell. Gamla Skeppets lokaler i källaren, som inte är våra, stor tomma. Det är väldigt synd på de fina lokalerna, som jag tror låg Gävleborna varmt om hjärtat, säger Malin Grönberg.

Numera tickar en klocka på metallkroken som fått sitta kvar. Minnena är väl bearbetade och genompratade. Tiden har sopat undan dem till en plats där de ligger ganska bra, varken i vägen eller förträngda.

Numera är det oftast gästerna som tar upp branden.

– Det är ganska ofta vi får frågor. Det är ju faktiskt ganska många som bor här ganska ofta, några var här när det brann. Det är skönt att kunna svara att det faktiskt händer något, säger Malin Grönberg.

Ingen av dem säger att de har några speciella känslor inför rättegången som inleds nästa vecka.

– Jag tror det kommer att kännas mer när domen kommer. Då kanske man får något slags avslut, om det nu är de här tre som är skyldiga och om de fälls och får betala för vad de gjort. Mest hoppas jag att de inser vad de gjort, men förmodligen gör de inte det. De har riskerat otroligt många liv och påverkat ännu fler.