Facklig kritik mot företagsbesöket
Nu får han kritik för sitt besök på Ringbolaget i Gävle igår.
Relaterat
När statsminister Fredrik Reinfeldt, M, besökte Ringbolaget i Gävle i går berömde han företaget.
– Det är spännande att få besöka ett snabbväxande företag. Det är viktigt med företag som har en förmåga att växa på det här sättet, sa han bland annat.
Bakgrunden till att satsministern valde att besöka Ringbolaget är att företaget fått utmärkelsen ”Årets gasell” i Gävleborg på grund av att man under de senaste åren kraftigt har ökat sin omsättning. Men det har skett med anställningsvillkor som får stark kritik från fackförbundet Unionen. Ringbolaget har valt att inte teckna kollektivavtal och de flesta anställda har ingen fast lön utan bara provision på det de säljer.
– Det är många unga människor som jobbar i de här företagen. Men det är svårt att bygga upp ett liv med en lön som bara beror på hur mycket du säljer. Alla kan inte vara på topp alltid. Därför behövs det kollektivavtal som garanterar lägstalöner, säger Janne Asplund, regionchef för Unionen i Gävleborg.
Han tycker att regeringen kommer med dubbla budskap när man säger sig stå upp för den svenska modellen samtidigt som man berömmer företag som väljer att inte teckna kollektivavtal.
– Ska man slå vakt om den svenska modellen så bör man ha en positiv inställning till att företag tecknar kollektivavtal. Jag tycker att det sänder konstiga signaler när statsministern besöker och berömmer ett företag som väljer att inte teckna kollektivavtal, säger Janne Asplund.
Fredrik Reinfeldt ville i går inte kommentera arbetsvillkoren för de anställda på Ringbolaget.
– Jag är inte här för att utvärdera arbetsvillkoren, jag har inte satt mig in i dem. Men jag tycker alltid att man ska ha bra villkor, säger han innan han lämnar det kritiserade callcentret.


















































Senaste kommentarerna:
Skrivet 9 feb 2010 08:34 Cicero (Ej registrerad)
Som vanligt tar sig facket brösttoner och sluggar vilt kring sig i desperation men blundar för den konkurrensutsatta verklighet som företagen lever i.
Mer klädsamt hade varit om facken rannsakade sig själva istället och frågade sig om de avtal de förhandlat fram genom åren som, i all högsta grad, bidragit till att företag efter företag tvingas lägga ner och flytta, har varit så lyckade.
Ödmjukhet och eftertanke har ju aldrig varit socialismens och fackföreningsrörelsens starka sida utan hot och utpressning är vardag bland dessa mörkermänniskor.