Varför just Gävlefabriken?
Relaterat
– Det kommer att upplevas som en katastrof för våra medlemmar. Vi är väldigt besvikna att företaget ger ett sådant här besked utan att lämna några ¬bärande skäl, säger Ann Hillin, klubbordförande för IF Metall.
De fyra klubbordförandena på Ericsson fick det definitiva beskedet i förrgår kväll. Men då hade de redan anat att Gävlefabriken kunde stå på tur för nedläggning.
Ingen av dem var med på företagets julfest i fredags, väl medvetna om att ett nedläggningsbeslut kunde komma. Men det kunde de inte berätta för sina medlemmar, på grund av tystnadsplikten.
– Någonstans under vägen började vi förstå att det kanske var Gävle som skulle drabbas. Det har varit en fruktansvärd press och en otroligt jobbig månad, säger Ann Hillin.
När de anställda väl fick beskedet i går, reagerade många med tystnad.
– Jag har aldrig varit med om något liknade. Det har varit nästan ljudlöst. Man är förtvivlad och man förstår inte, säger ¬Mikael Palm, klubbordförande för Unionen.
Och för de fackliga företrädarna är beslutet också obegripligt. Ingen tycker att företaget presenterat några bärande argument varför en nedläggning i Gävle är det bästa för Ericsson.
Under resans gång har de deltagit i diskussionen och argumenterat för att Gävlefabriken ska vara kvar. Företagets representanter har lyssnat, men ändå valt att lägga ner.
– Ibland räcker det inte med att man har rätt, säger Mikael Palm.
Beskedet kommer några veckor före jul och facken begärde att företaget skulle vänta till efter helgerna med informationen till de anställda.
– Två veckor före jul är ett osedvanligt dåligt tillfälle. Det är många som inte kommer att få någon trevlig jul, säger Ann Hillin.
Men företaget valde ändå att gå ut med informationen.
– Vi övervägde den frågan i helgen. Jag förstår att det är extra tungt, men vi ville vara öppna och redovisa beslutet när det väl var fattat, säger produktionschefen på Ericsson, Jan Wassenius.
Gävlefabriken har gradvis minskat sin personalstyrka under 2000-talet. Det betyder att många av dem som jobbar kvar på Ericsson är verkliga trotjänare. Av metallarbetarna är det bara en tiondel som har kortare anställningstid än 14 år, och bland tjänstemännen är det också många som har långa anställningstider.
Formellt är nedläggningsbeslutet inte fattat, bara ett beslut om att inleda MBL-förhandlingar och att lägga ett varsel. På torsdag börjar MBL-förhandlingarna, men vilka krav facken kommer att ställa har de inte hunnit diskutera fram.
Nu väntar en jobbig process, där fackens uppgift också är att stötta de enskilda medlemmarna. IF Metall, Unionen, Ledarna och Akademikerna, har fått tillgång till ett gemensamt rum vid fabriken dit medlemmarna kan vända sig.
– Jag tror att det kommer att ¬vara ledsamheter, ilska, och mycket frågor, säger Ann Hillin.
Daniel Holback, ordförande för akademikerorganisationerna på Ericsson, är också chef, med ansvar för andra anställda.
– Det är en stor chock för dem. Alla har bara suttit och försökt förstå.

















































Senaste kommentarerna:
Skrivet 9 dec 2009 14:25 Siare (Ej registrerad)
Det löd på motsvarande sätt då Hälsinge Regemente avvecklades. Motsvarande slag som nu mot Ericsson. För de allra flesta var beskedet chockartat. Få trodde att I14 skulle offras för Armén helhet. De anställda, landshövding och kommunalråd tog med sig den ståtliga Halmbocken och åkte till Stockholm för att vädja till de stryrande. Allt förjäves beslut var fattat.
Jag uppmanar kommunledningen att ta fram erfarenheterna från Regementets nedläggning. Där kan ni säkert hitta något som kan vara till hjälp.