Barn dumpas i Gävle Det är en affärsidé att smuggla ensamma ofta förvirrade och skadade barn till tryggheten
– En del har bevittnat krig och sett mamma och pappa lemlästas, säger Carina Wohlmer, chef för socialtjänstens mottagningsgrupp.
Relaterat
Artikelbilder
Sakaria Said-Mohameds pappa satsade alla sina pengar på att få ut sitt enda barn ur krigshärjade Somalia. 18-årige Sakaria tror inte att han kommer att återse sin pappa. – Han kan inte fly och jag kan inte åka tillbaks. Det finns inget riktigt liv där.Fotograf: Jörgen Svendsen
17-årige Sadjad Saini flydde från Afghanistan. Han åkte bil, buss, lastbil och båt och betalade ibland stora summor till människosmugglare. Resan tog ett drygt år.Fotograf: Jörgen Svendsen
Mohamud Abdullahi blev kidnappad av ett kriminellt gäng och hans pappa pressades på en lösensumma. Det blev droppen. Pappan sålde huset för 7 000 dollar och betalade 6 000 dollar till en svensk kvinna som lovade att ta han om Mohamud. Flygresan var det enda som ingick i priset, visade det sig.Fotograf: Jörgen Svendsen
Gävle tycks ligga mitt i ett smugglingsstråk. Här väljer många lastbilschaufförer att släppa ut extrapassagerare.
– De dimper ner helt oaviserat. En del är ganska välmående och har satts på ett flygplan av sina föräldrar, andra har åkt buss, tåg eller lastbil och varit på flykt under lång tid, säger Carina Wohlmer.
Det yngsta barnet som kommit hit var tio år, men de flesta är killar mellan 15 och 17 år som har flytt från Somalia, Afghanistan eller Irak. Socialtjänstens primära uppgift är att ta reda på var de kommer ifrån och hur de mår.
– Många är väldigt förvirrade, de vet knappt vilket land de har kommit till. En del är traumatiserade, har brännskador eller har träffats av granatsplitter. Vi gör en snabb bedömning för att se om de måste komma i kontakt med läkare, tandläkare eller få psykiatrisk hjälp, säger Carina Wohlmer.
När de akuta behoven är tillgodosedda skickas de ner till Märsta där de mäts, fotograferas och får lämna fingeravtryck. Därefter placeras de på HVB (hem för vård och boende) i närheten; antingen i Bomhus, Skutskär eller på Gnistan i Gysinge.
– De flesta är lyckliga över att få komma dit; det är tryggt, rent, de får mat, lite lugn och ro och får gå i skolan. Egentligen ska de inte bo på HVB i mer än fyra veckor, men nu har det blivit längre eftersom flyktingströmmarna har varit stora och asylprocessen hos Migrationsverket tar tid, säger Carina Wohlmer.
Nästa steg är att hitta ett mer permanent boende. I Gävle finns Sesam på Öster med 15 platser, men endast ett fåtal av alla som kommer till kommunen får plats där.
– Ofta blir de placerade i andra kommuner, ibland finns det släktingar i Sverige där de hellre vill bo. Vi försöker också rekrytera familjehem för att de ska kunna bo med landsmän, säger Carina Wohlmer.
Ifjol kom 86 barn och ungdomar till Gävle och fram till sista augusti i år har socialtjänsten tagit hand och 62.
Vad den förhållandevis stora tillströmningen beror på är oklart.
– Det är business i det här, det finns en verksamhet bakom. Förmodligen går det rykten om var det är bra att lämna av barnen, säger Ola Eklöv, boendestödjare på flyktingboendet Sesam.
Fakta/Bakgrund
Tre öden
Namn: Sakaria Said-Mohamed
Ålder: 18 år
Flytt ifrån: Somalia
Bott i Sverige: Ett år och tre månader, har haft uppehållstillstånd i ett år.
– Min pappa skickade mig hit. Det är inbördeskrig i Somalia, min mamma dog, jag har inga syskon. Min pappa och jag bodde i Mogadishu, han hade bara lite pengar, han fick hjälp av min moster i Amerika som sa att du kan skicka Sakaria. Jag flög via Tyskland till Sverige.
Varför just Sverige?
– Pappa ville bara att jag skulle bo i ett land med fred, han trodde att jag skulle ha en framtid i Sverige. I Somalia hade vi ingenting, i skolan fick vi bara lära oss engelska.
Vad hände när du kom till Sverige?
– Först bodde jag i Märsta i en och en halv månad, sen kom jag hit till Sesam.
Har du någon kontakt med din pappa?
– Jag kan ringa till honom på ett mobilnummer. Men han måste flytta hela tiden, han kan inte bo på samma ställe. Jag hade tur som fick komma hit, han kan inte fly. Jag hoppas att jag kan träffa honom en gång till, men jag tror inte det. Jag kan inte åka tillbaks till Somalia, det finns inget riktigt liv där.
Och din moster i USA?
– Henne har jag aldrig träffat, men kanske kan jag åka och hälsa på henne någon gång.
Hur ser framtiden ut?
– Jag har gått en kurs i Hemlingby och blivit godkänd fotbollsdomare. Sammanlagt har jag varit med och dömt sju matcher, ibland som assisterande domare. Fotboll är det stora intresset.
Namn: Sadjad Saini
Ålder: 17 år
Flytt ifrån: Afghanistan
Bott i Sverige: Ett år och tre månader, har haft uppehållstillstånd i åtta månader.
– Vi bodde i provinsen Helmand, det var krig, min pappa hade blivit dödad, jag flydde med min mamma och tre syskon med lastbil till Herat. Där betalade vi 300 dollar för att bli skjutsade i bil till Iran. Men polisen tog min mamma och mina syskon och skickade dem till Tehran.
Har du någon kontakt med dem nu?
– Ja. De har det dåligt, de har ingen legitimation, de bor hos min farfar i Iran.
Hur tog du dig vidare?
– Jag var i Iran i två månader, tog mig in i Turkiet och var där i två månader. Sen var vi sex personer som åkte båt till Grekland, det tog åtta timmar. Vi hamnade i flyktinglägret i Patras, jag var där i åtta månader. Sen pratade jag med en person, jag betalade honom 1000 euro för att få åka lastbil till Italien. Jag var i Italien och Frankrike i en månad innan jag åkte vidare med tåg, bil och buss till Stockholm via Danmark. Först bodde jag i Solna i två månader innan jag kom hit till Gävle.
Hur är din situation nu?
– Jag går i skola, jag är nöjd. Jag är tacksam för att jag får vara i Sverige. Jag hade inte planerat att komma hit, jag ville bara till Europa.
Hur ser framtiden ut?
– Jag har många planer. Jag vill gå gymnasiet och sen kanske jobba som bilmekaniker.
När kan du återse din familj?
– Jag har pratat med min advokat och min gode man om det. När jag fyller 18 kan jag kanske träffa dem igen.
Namn: Mohamud Abdullahi
Ålder: 16 år
Flytt ifrån: Somalia
Bott i Sverige: Sedan mars.
– Ett kriminellt gäng kom till vårt hus där jag bodde med mina två yngre systrar och min pappa. De kidnappade mig och sa att min pappa var tvungen att betala pengar inom tre dygn. Han lånade 150 dollar av en vän och betalade. De släppte mig och sa att om vi berättade om kidnappningen för någon skulle de komma tillbaks.
Vad hände sedan?
– Pappa bestämde att han skulle försöka få mig ut ur landet, jag är hans enda son. Han sålde huset för 7 000 dollar och lyckades komma i kontakt med en kvinna i Sverige som lovade att ordna en resa och ta hand om mig. Hon ville ha 6 000 dollar.
Hur gick det?
– Jag flög via Djibouti och Dubai till Stockholm. Hon mötte mig på Arlanda och sa att hon kunde köpa en tågbiljett åt mig, men det var det enda hon hade lovat min pappa. Sen ville hon inte prata med mig igen, hon hade en egen pojke och kunde inte ta hand om mig.
– När jag kom till Centralstationen såg jag en kille från Somalia som jag kunde prata med. Han hjälpte mig att komma i kontakt med Migrationsverket och jag fick följa honom till Borlänge. Sen bodde jag i Gysinge i tre månader innan jag kom hit.
Hur mår din familj?
– Eftersom huset såldes bor de hos några vänner utanför Mogadishu. Jag har pratat med pappa några gånger och bett honom hälsa till mina systrar.
Vad tror du om framtiden?
– Jag kommer aldrig att kunna åka tillbaks till Somalia förrän kriget är över. Jag visste ingenting om Sverige innan jag kom hit, men jag trivs. Det bor fyra andra killar från Somalia här, vi kan prata med varandra på vårt hemspråk. Jag hoppas att jag kan utbilda mig till lärare i matematik och engelska.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 20 sep 2009 09:34 Lasse S (Ej registrerad)
Det är fruktansvärt att det skall behöva hända.Men med den massinvandring vi har,kan vi hjälpa alla(tror inte det går)Dom kommer att behöva sjukvård resten av livet,som övrig invandring från krigsförande länder.Kanske Sverige skall ta på sig uppgiften att bli ett stort psyke för alla länders krigsskadade personer.Då kan vi öka befolkningen med många milj.Till slut kommer Sverige att behöva U-hjälp.
Skrivet 20 sep 2009 11:26 Johan Larsson (Ej registrerad)
Ni som klargar på flykting invandringen kan ju börja med att ta avstånd från era "kusiner" som ni stålt säger att era amerikanska vänner är som har invaderat och ställt till ett elände i det muslismka världen så folk flyt. Så javla trött på detta daltande ..Ni är för krig i afganistan och iraq för ni tror att det skyddar er mot terrorism...Så skrattretande. Hudratusentals människor har dött i detta kriget ta konsekvenserna för fan . Kanske dax för svenskafolket OM de vågar distansera sig ifrån västvärldens girighet och blodtörst.
Patetiskt.
Skrivet 20 sep 2009 12:49 Jac (Ej registrerad)
Larsson. ingen som sagt nått om att rättfärdiga USA´s krigsplaner... Dom har gjort bort sig totalt i mellanöstern. Men varför i hela friden ska vi plocka reda på deras skit för? Ställer dom till det så att det inte går att bo i det landet dom invaderar kanske dom skulle ta hand om alla flyktingar, varför ska vi betala för deras oreda?
Skrivet 20 sep 2009 21:18 trött (Ej registrerad)
Om vi i Sverige är så goda jämt, varför exporterar vi fortfarande vapen i mängder? Våra minor och våra kulor dödar människor dagligen.
Skrivet 20 sep 2009 22:56 Inte så PK (Ej registrerad)
Suck, ensamkommande "barn" är en uppenbar myt som helt sväljs i Sverige. Av 251 "barn" visade sig endast 7% kvala in som just sådana, detta i Norge där allt är lite mindre PK. Googla för källa.
Sprakar ju lätt iväg ett par miljarder / år i skattepengar för att stödja detta trams. Ankarbarn är vad det handlar om. Varje person kostar närmare miljonen / år att hantera. Källa = Migrationsverket.
Sverige går ju också under namnen "Väldens samvete" och "Världens största socialbyrå".
Skrivet 20 sep 2009 23:45 RK (Ej registrerad)
Hela tiden detta snack om "vi och dom"...
Vi är ETT folk som lever på ETT klot och behöver ta hand om varandra. Att vi är förfärligt privilegierade här i Sverige innebär inte att vi på något sätt har mera rätt till jordens resurser, fred och värdiga liv än någon annan har.
Det är inte du och jag som lever här idag, som skapat förutsättningarna för våra liv, det har andra gjort. Vi föds med olika förutsättningar. Det ger oss inte mera rätt till vår välfärd än någon annan har, att vi haft turen att födas just här.
Jag tycker det är otroligt obehagligt att det finns så mycket egoism och sådan ovilja att dela med sig.