”Mannens heder sitter mellan kvinnans ben”
Relaterat
Ett 50-tal personer hade kommit för att lyssna på Maria Hagbergs föreläsning i Andersbergs bibliotek i går. Hon är socialarbetare och har nyligen skrivit en bok om fem unga kvinnor som blivit förtryckta av sina egna familjer.
Erfarenheterna kommer från en period när hon jobbade med skyddat boende för barn och ungdomar som blev utsatta för hedersrelaterat våld. Sammanlagt kom hon i kontakt med ett 100-tal pojkar och flickor - alla med en egen berättelse.
– Våldet är patriarkalt och utövas kollektivt. Den fysiska delen utförs oftast av mannen medan kvinnorna är delaktiga i den psykiska delen. I grunden handlar det om att kontrollera kvinnans sexualitet. Jag brukar säga att mannens heder sitter mellan kvinnans ben, säger Maria Hagberg.
Hon har med sig en världskarta med ett 20-tal runda magneter som markerar var problemen är som störst. Kring medelhavet är många länder markerade, men även i sydligare delar av Afrika och i Sydostasien existerar fenomenet.
– Här i Sverige ville man göra hedersrelaterat våld till en kurdfråga. Men jag skulle vilja säga att kurderna är det folk som först tagit tag i problemet och försökt motverka våldet. Man kan inte koppla det till en speciell etnisk eller religiös grupp, men våldet utövas av de som är fundamentalistiska snarare än liberala i sitt tänkande, säger hon.
Våldet riktar sig inte bara mot unga kvinnor, även pojkar som inte finner sig i att förtrycka sina systrar eller som på något annat sätt utmanar traditionen kan råka illa ut. Cirka tio procent av alla som hon var med om att placera i skyddat boende var pojkar.
– Syftet med tvångsäktenskap är bland annat att säkra heteronormativiteten. Det här är i grunden ett homofobiskt, rasistiskt och religionsfientligt förhållningssätt, säger Maria Hagberg.
Hon vänder sig mot den kulturrelativism som hon i bland upplever i Sverige, det vill säga att man ser mellan fingrarna med exempelvis barnaga när det förekommer i andra kulturer. Att barn utsätts för våld av vuxna kan aldrig vara tillåtet, menar hon.
– Man ska acceptera olikheter, men inte övergrepp.
Berättelserna i hennes bok handlar om unga kvinnor som straffas för att de ”blivit svenska”, som blir bortgifta mot sin vilja, som flyr från familjen och släktingarna för att bygga upp en ny tillvaro. Många är muslimer, några är kristna.
– Där religionen utövas dogmatiskt finns problematiken. Även i svensk kultur finns liknande tendenser där synen på familjen vilar vår på vår egna kristna tradition, säger Maria Hagberg.
