Arbetarbladets ledarskribent Kennet Lutti läser Gefle Dagblads ledarsida som fan läser bibeln. Luttis oförmåga att tyda vad som de facto står formulerat sammanfaller ofta på ett olyckligt vis med hans populistiska vilja att försaka varje möjlighet till ett seriöst åsiktsutbyte.

Ett typexempel på denna kreativa tolkning som tangerar sabotagedåd av stavelser var gårdagens ledare i Arbetarbladet, där Lutti efter att ha läst Gefle Dagblads ledare ”Vågmästare på väg?” (27/5) väljer att under rubrik ”SD + GD?” påklistra GD en kärlekshistoria med de nynationalistiska Sverigedemokraterna. Lutti blandar subtila påhopp som ”Allt är, eller görs möjligt om makten står på spel” med tvärsäkra uttalanden i stil med: ”Sverigedemokraterna, om de tar plats i riksdagen, måste ju respekteras, skriver GD”.

Här skickar Luttis oförmåga att skilja på semantiska nyanser ut honom på en rejäl cykeltur. I ledaren står det nämligen: ”Sverigedemokraterna är vida värre [än Ny Demokrati, min anm.], men har de valts in i riksdagen i ett fritt demokratiskt val så måste det respekteras”.

GD kommer aldrig att uppskatta Sverigedemokraternas fördomar, för oss på den politiska redaktionen är partiet en intellektuell smittohärd, men precis som upplysningsfilosofen Voltaire fastslog - ”Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem” - så värnar vi yttrande- och åsiktsfriheten i alla lägen.

SD, som utvecklats från vitmaktrörelsen till ett visionslöst enfrågeparti som stelopererat sin politik kring ”massinvandringen”, är besjälade av att roten till allt ont i Sverige kan härledas till Mohammed. Men oavsett hur inskränkta SD:s idéer än är så innebär ett lyft över 4-procentsspärren att främlingsfientliga SD åtnjuter en demokratisk förankring hos befolkningen. Och därmed måste valresultatet respekteras.

Till medborgarnas grundläggande rättigheter hör lyckligtvis jämlikhets- och likvärdighetsprinciperna, vilket medför att en röst på SD är lika legitim och viktas precis på samma vis som en röst på Moderaterna.

Frågan om vilka röster som ska respekteras i en demokrati har gett upphov till många olika tolkningar; såväl i det antika Grekland som i moderna styrelseformer har vissa personer uteslutits som okvalificerade. En separatistisk och monokulturell hållning snarlik Sverigedemokraternas identitetspolitik. Så vill väl Kennet Lutti ändå inte ha det?