Att Arne Jonsson började med byggnadsvård berodde delvis på ett möte. Av en slump råkade Arne springa ihop med Lars Sjöberg. Den dåvarande intendenten på Nationalmuseum som lyckades med konststycket att sälja in en 1700-talsserie av möbler till Ikea.

Arne och Lars fann varandra, de tog fram snickerier och byggde en möbelutställning om 1700-talet tillsammans och Arne kände att han var inne på rätt spår.

Nu tillverkar han möbler och inredning efter gamla förlagor, både på beställning och av egen lust. På Gävle Slott står det 22 sköna rokokostolar som Arne har gjort var och en med varsam hand. När formerna svänger och rör på sig som i rokokon är det en konst att få till både linje och spänst. Till Fiskargårdarna på nedre Brynäs har han gjort två nya portar med sex speglar i varje portblad och till 20-talshuset i sten på Engelbrektsgatan har han nyligen levererat nya ytterdörrar.

Nästa uppdrag är att göra sockerbitsspröjsade rokokofönster till ett 1700-talshus i Norra Uppland. Arne ser fram emot att sätta igång. Fönstren är sköna som smycken, med spröjsmöten som bildar små rutor i träet, ungefär som små sockerbitar.

– Det är ett häftigt jobb när det syns så tydligt vad man har gjort, säger Arne.

Ibland har ett uppdrag fortsatt och blivit flera. Han har börjat med fönstren och fått fortsätta med både köksinredning och lösa möbler. Hur han hinner med sina egna hus är inte lätt att förstå. Förutom två gamla sommarhus har familjen tagit över Lunds gamla skola i Valbo från 1897. Med stora renoveringsbehov och 600 kvadratmeter golvyta att ansvara för. Men han utnyttjar varje vrå. Två av de stora skolsalarna fungerar utmärkt som snickarverkstäder och några mindre rum och korridorer behövs som lager och förråd. Två gamla lärarbostäder hyr han ut, men resten, minst 200 kvadratmeter, är det meningen att familjen ska bo på. Och det mesta tänker han bygga om. Arne skrattar lite åt sitt privata projekt. Det är inte precis några små väggar att sätta upp när man delar av gamla skolsalar med högt till tak. Men det har blivit en livsstil och hans sambo Britta som är hemslöjdskonsulent har samma värderingar.

– Vi har båda stor förståelse för om vi dammar ner här hemma, säger han glatt. Det är en förutsättning för att det ska fungera. Sedan vi fick barn gäller det ännu mer att prioritera vad man gör med sin tid.

I vardagsrummet finns det mycket prylar, pelargoner på vintervila, leksaker på golvet, en hel rutchbana inomhus, varvat med fina möbler. Både senare formklassiker och gammaldags modeller. Trågsoffan från 1700-talet har Arne snickrat ett tiotal. Den är uppbyggd med ryggen och sidorna som ett tråg över botten och med lösa dynor. Soffan är ganska nätt fast den är både stilig och rymlig. Dessutom skön att ligga i och Arne demonstrerar gärna. Fällbordet som står framför soffan är en riktigt fiffig möbel som kan fällas ihop och ställas undan.

– Det var mycket som var fiffigt på den tiden, säger Arne. Man hade ofta hopfällda möbler runt väggarna som man plockade fram när det var behov.

Betydligt modernare linjer har stereoskåpet som han byggde efter inspiration av ett Malmstensskåp. Skänkskåpen i en äldre och tyngre modell har han hunnit göra många. En gång fick han en beställning från ett pensionat. Efteråt fick han veta att de skulle ha dem till tv-skåp. Det var bara att såga bort hyllorna som han nyss hade monterat. Lite snopet först, men sen tyckte han att det var ett snyggt sätt att dölja tv:n.

Han tror att intresset är medfött. Han hade vad man kallade ”krulliga fingrar” och redan vid fem års ålder brukade han väcka sina föräldrar med hammarslag. Vid tio var det fiske som gällde och Arne snidade träkroppar till sina egna wobblers och gjorde fiskreliefer som han satte upp på väggen. Så småningom gick det över till mopeder och gamla bilar som han lagade och byggde om.

– Jag tror att det är lite samma sak som att snickra. Det handlar om form och funktion och det hänger ihop någonstans.

Han växte upp utanför Stockholm och skulle bestämma sig för vad han skulle bli. Av en händelse hittade han en träutbildning på en folkhögskola i Västerbotten. Där fick han sin grund och kände starkt att ”Wow, det här vill jag hålla på med!” Han fortsatte med bildhuggeri och slöjd och startade firman ”Träform” som ganska snart fick sin egen nisch. När så Britta blev hemslöjdskonsulent i Gävleborg började de leta efter ett eget projekt. Den gamla skolan var precis till salu och de kände att här fanns det möjligheter.

Redan i mitten av 1990-talet när Arne bodde i Kalmar började samarbetet med Lars Sjöberg. De stötte ihop på en föreläsning och Arne blev inspirerad av denne husfantast som var ett känt namn i sammanhanget. De gjorde utställningen ”Möbler för rum” tillsammans och har hela tiden hållit kontakten. Lars fick Ikea att frångå sina platta paket och göra en serie med 1700-talsmöbler.

– Det kändes jättekul. Det var delvis samma modeller som jag hade varit med och tagit fram innan de blev Ikea.

Det mesta som Arne skapar måste han lämna ifrån sig. Men i verkstan står det några modeller av stolar. En fin gustaviansk Flyksdalsstol. En öglespjälstol med spjälor som ser flätade ut. En böljande rokokostol som formats för hand. Precis som dem han gjorde till Gävle Slott.

Fotografen undrar var han får tålamodet ifrån.

– Det brukar jag också undra, säger han först och ler. Men ibland blir man inne i något och då finns det oändligt med tålamod. Det kan man se på rastlösa barn också. Att få tiden är nog det svåraste, men musikdoping är ett knep. Bach på hög volym är bra när man gör sånt här!