Först trodde inte barnen att det var sant. När Tom föreslog att hela familjen skulle flytta till Furuviksparken trodde de att han skojade. Men när de såg att mamma var med på noterna förstod de att det var allvar och båda jublade. Massor med djur, karuseller och swimmingpool alldeles inpå knuten är en ouppnåelig dröm för de flesta barn.

Toms fru Lisa var den som var mest tveksam från början och nu är det hon som trivs bäst och inte vill flytta därifrån.

– Hon har ju fått mig hemma för jämnan, skrattar Tom. Jag finns alltid tillgänglig för barnen efter skolan och hon kan bara ringa till mig om jag ska fixa middagen eller något annat hemma. Det hade jag inte riktigt tänkt på, fortsätter han och ser lika glad ut ändå, att jag skulle bli en ständig resurs. Det är samma sak på jobbet, så fort det går ett larm eller händer något i parken finns jag alltid nära till hands. Utan vår sommarstuga på Iggön hade det aldrig gått. Men jag ångrar mig inte, det är ett jättecharmigt hus, tröstar sig Tom och klappar med handen på den röda timmerfasaden.

Solen skiner och knopparna är på väg att brista. Det är vår i luften och förberedelserna i parken är i full gång. Om man tittar noga ser man spåren av vardagsliv utanför Erk Jonsgården, en av de gamla byggnadsminneskåkarna. Hemtrevliga krukor med blommor utanför en dörr, ett gäng cyklar mot en vägg och ett stort fotbollsmål mitt på gräsmattan. Där brukar Hugo träna straffar.

– Till julen är det ännu finare, fortsätter Tom. Som att bo i ett pepparkakshus med alla lampor och juldekorationerna i parken. Jag har tre syskon med familjer och vi har firat jul här eftersom alla får plats.

Det är lite osäkert, men Erk Jonsgården byggdes troligen i början av 1800- eller slutet av 1700-talet. Först stod den i Häcklinge by i Valbo och enligt Wikipedia var gården rivningshotad under andra världskriget. Den var nära att bli upphuggen för att användas till industribränsle, men räddades som kulturminne till Furuviksparken 1944 av den dåvarande ägaren Gösta Nygren.

Sedan dess har gården gjort mycket nytta. Den har fungerat som teaterscen åt Himlaspelet från Dalarna, varit populärt kafé, fotoateljé, souvenirbutik, kyrka, dagis, kontor och personalbostad. Dess placering i en passage har dock gjort att det har varit svårt att hitta en verksamhet som fungerat på sikt.

Samtidigt som Gästgivargården brann för några år sedan blev det vattenskador i Erk Jonsgården. Byggnaden var återigen hotad då hela timmerstommen höll på att falla isär och bottenvarvet var ruttet.

– Riv eller gör en jätterenovering var det råd jag fick, berättar Tom. Huset hade blivit farligt att gå in i men vi ville rädda det och jag tänkte att om vi inte får annan användning får jag väl hyra det själv.

Skanska och Sören Thyr kom till undsättning och lyfte hela huset med två gaffeltruckar högt upp i luften så att man skulle komma åt grunden. Truckarna höll kvar det i luften medan man rev botten och gjöt en ny cementplatta med nya avlopp. Vajrar spändes genom huset för att räta upp väggarna och ny isolering sattes på insidan.

Huset inreddes till en funktionell byggnad med modern standard och har nu en vild mix av stilar från 200 års bostadshistoria. Nedanför det skrädade timret i hallväggen ligger rustika industriklinkers på golvet. Ytterdörren var i dåligt skick och arkitekten Johan Skoog har ritat en ny. Fönstren som är låga måste Tom böja sig vid för att kunna se ut. Men han behöver inte ta av sig skorna, på golven ligger en slitstark matta av plast. Det var mest av ekonomiska skäl, den tål att trampas på av många om huset skulle byta användningsområde i framtiden. Den vräkiga soffgruppen i amerikansk stil köpte Tom redan i slutet av 90-talet av Micke Lindholm som hade tagit hem det senaste från USA. Den moderna köksinredningen i gammaldags stil hittade han på Nordek.

Toms fru Lisa är intresserad av djur och fick möjlighet att skaffa egen häst när de flyttade till Furuvik. Nu hjälper hon till en del med aporna och har rest med Ing-Marie Persson till Kenya flera gånger. Därmed har Tom fått en rival. Schimpanshannen Santino är kär i Lisa och tycker att Tom inkräktar för mycket på hans revir. Santino har upptäckt en glipa bakom gårdshuset mellan Erk Jonsgården och sin rastgård. Där sitter han ofta och spanar efter Lisa men om Tom dyker upp blir han upprörd och sur.

Plötsligt slår det i dörren i den gamla gården och vi hör en ung röst som ropar. Det är Hugo som kommer hem från skolan. Han går i Ytterharnäs och har nära hem, storasyster Josefin går på Engelska skolan inne i stan. Hugo har två rum i huset, ett litet sovrum och ett större rum intill med soffa och tevespel. Där lutade golvet så mycket att lösa prylar rullade mot ena väggen. För att kunna möblera och stå utan att ramla har man byggt som en brygga på golvet. Därför är det ett trappsteg in i rummet. Hugo som är idrottskille gillar också att spela tevespel och favoritspelet nu är förstås Fifa -09. Men han spelar hellre live och brukar träna på gräsmattan utanför huset. Han är bra på att trixa och rekordet är 165 gånger upp i luften. Han går med på att sätta ett skott och fotografen ber honom sikta mot kameran. Det skulle han inte ha gjort. Hugo är pricksäker och träffar rätt, varpå nya kameran dunkar rätt in i fotografens panna. Ajajaj, men fotografen skrattar och det gick bra. Både med pannan och med kameran.

Hugo vet precis vad han tycker är bäst med att bo i en nöjespark.

– Att åka karuseller när man vill, svarar han snabbt.

Det sämsta är alla ljud som låter hela tiden, både från aporna och från högtalarna längs promenadstråken.

Då skrattar Tom igen och nickar och håller med. Det sitter två högtalare precis utanför huset. Han berättar att en av påfåglarna brukar ha sitt revir där också. Han kör igång med sina lockrop tidigt på morgnarna. Det gäller att gilla djur om man ska bo i en djurpark. Ibland vaknar Tom av att en syrsa har följt med in i kläderna och ligger och spelar hela natten. De brukar vara omöjliga att få tag i. Men det är inte bara djur som kommer in i Toms hus. Gräsmattan blir ofta full av picknickande familjer och det gäller att komma ihåg att låsa dörren. En morgon när Tom satt och åt frukost klev en herre in i köket och ville köpa böckling. Han trodde att det var fiskarens hus.

– Man får se till att vara påklädd, ler Tom igen. Men det är sånt man får ta och det är väldigt charmigt att bo här också. Jag har både grillplatser och båtbrygga nära och Furuviks Brygga är som vår kvarterskrog.

Tom njuter av närheten till havet och eftersom han redan har en sommarstuga uppskattar han att hyra bostad så att han slipper skötseln av två hus. Han vet precis var han vill bo nästa gång.

– På nya Gävle Strand, svarar han utan att tveka. Då kan jag ta sjövägen både till stugan och till jobbet.