Byggnadsminne ett år före 160-årsdagen
Relaterat
Artikelbilder
Vattentornet byggdes när fabriken fick sprinklers och är bevarat i ursprungligt skick. Fotograf: Annakarin Björnström
- Jag är verkligen glad åt att textilfabriken kunnat bli byggnadsminne, säger Ingela Broström.
Gjutjärnstrappan, en av de fina detaljerna som finns kvar. Foto: AnnaKarin Björnström
Stora fönster gav ljus åt fabrikssalarna.
Den gamla tegelugn där teglet som man byggde textilfabriken av brändes har också blivit byggnadsminne.
Fakta
Gefle Manufaktur AB
Gefle Manufaktur AB grundades 1849 av grosshandlaren E.D. Engelmark, Stockholm, Aftonbladets grundare Lars Johan Hierta och Per Murén, Gävle.
Fabriken i Strömsbro byggdes efter engelsk modell. Det pampiga trevåningshuset innehöll stora spinneri- och väverisalar. Entrén till fabriken gick genom porten i den lägre byggnaden med kontor och direktionsrum på norra sidan av gården. I flyglarna låg renseriet och fabrikens gasverk. I fabriken fanns tidigt nymodigheter som vattentoaletter och sprinklersystem.
År 1852 arbetade 450 personer i fabriken, varav 75 procent var kvinnor. Många kom från England. Råvaran var framförallt amerikansk bomull och man tillverkade garner och bomullstyger.
År 1940 byggdes fabriken till med ett väveri, som inte ingår i byggnadsminnet. Det gör däremot den tegelugn som står kvar från tiden då fabriken byggdes.
År 1956 flyttades vävningen till Norrköping och 1960 upphörde driften i Strömsbrofabriken. I slutet av 1970-talet blev textilfabriken industrihotellet Vävaren.
Ingela Broström kan ta åt sig äran av att ett av Sveriges förmodligen äldsta byggnadsminnesärenden till slut kommit i hamn.
Riksantikvarieämbetet ville redan 1976 att textilfabriken i Strömsbro skulle skyddas, men ärendet körde fast. I stället köptes hela fabriken av Agne Brodin som skapade industrihuset Vävaren där, och han var inte så intresserad av att det skulle bli byggnadsminne.
Men länsstyrelsen lade aldrig ner frågan och för ett par år sedan tog Ingela Broström tag i den igen:
– Det var nog precis i rätt tid, men det visste jag inte då. Teglet på vattentornet hade börjat vittra. Hade man reparerat ett par år senare skulle det ha blivit mycket dyrare men nu kunde jag ordna fram ett par hundratusen kronor ganska snabbt, och ägaren såg att det kunde vara bra med en byggnadsminnesförklaring, säger Ingela Broström.
– Annars är byggnaden i bra skick. Den är visserligen förändrad en del, men inte förvanskad. Ägaren har tagit ett ansvar för huset som är ganska ovanligt, säger hon.
När textilfabriken i Strömsbro byggdes 1849 var det Sveriges första verkligt stora textilfabrik. Den mäktiga fasaden var avsedd att imponera och fungera som varumärke för de garner och tyger som tillverkades där. De stora spinneri- och väverisalarna bars upp av gjutjärnskolonner och kraftiga bjälklag av ek.
De flesta av de som arbetade i textilfabriken var kvinnor. Det var också ett skäl till att Ingela Broström gärna ville att textilfabriken skulle bli byggnadsminne.
– Vi har varit dåliga på att skydda miljöer som varit viktiga för kvinnor och barn. Här började många flickor att arbeta i tolvårsåldern. En del arbetade kvar upp till 75-årsåldern, berättar hon.
I och med att textilfabriken blivit byggnadsminne har det mesta av den gamla industribebyggelsen i Strömsbro skyddats. Tolv andra byggnader, bland andra Kronobränneriet, har redan tidigare blivit byggnadsminnen.
Men Agne Brodin, som äger Vävaren, tror inte att byggnadsminnesförklaringen innebär någon större förändring:
– Nu har länsstyrelsen fått sitt byggnadsminne som de ville ha och det är väl bra, men för oss blir det inte någon stor skillnad, säger han.
– Syftet med Vävaren var från början att rädda fabriken. Det är ett vackert hus, men när jag köpte det var det ett ruckel. Jag har säkert lagt ut 25 miljoner kronor av privata medel på det, och alltid kontaktat antikvarien när vi gjort någon stor förändring, säger Agne Brodin.
