Fifa-liknelsen gäller framför allt multiplayer. Här bjuds vi på samma höga tempo, trånga banor och rollspelsliknande uppgraderingar som vi vant oss vid – fast snäppet bättre.

Det handlar om snabb action och många belöningar, allt perfekt anpassat för oss utan tålamod. Fast om du inte är en van spelare eller kvick med siktet, var beredd på att dö mycket och ofta medan du lär dig kartorna.

Den största nyheten i multiplayer är Elite, Activisions gränssnitt för att hålla koll på statistik och bilda egna klaner med kompisarna. Betalar man för premiumtjänsten kan man analysera matcher, kolla in hur de bästa spelarna gör, vara med i särskilda turneringar och till och med ha Elite som en app. Det är riktigt bra.

Om multiplayer är lysande så är kampanjen snygg och välregisserad – men också rätt förutsägbar. Storyn tar vid precis där den slutade i Modern Warfare 2. Den som vill veta hur det går i kampen mot terroristen Makarov får veta det här. Det märks att utvecklarna kan sin sak, men själv har jag svårt med motivationen.

Det problemet har jag däremot inte med samarbetsläget, Spec ops, som är väldigt generöst och roligt, särskilt jämfört med konkurrenten Battlefield 3. Allra roligast är det när man på delad tv-skärm tar sig an våg efter våg av fiender i ett evighetsspel.

Thomas Arnroth/TT Spektra

thomas.arnroth@ttspektra.se