I Batman: Arkham City är jag Batman själv. Det är en enastående upplevelse. Det är julafton för den som älskar superhjältar, för bättre än så här blir det inte år 2011.

Berättelsen följer superhjälteäventyrens egen logik: Dr Strange har fått ansvar för ett jättefängelse, som i själva verket är en hel stadsdel av Gotham. Dessutom vet Dr Strange att Bruce Wayne är Batman, och därför spärras den gode Wayne in med resten av fångarna. Och där i fängelset pågår en maktkamp mellan de främsta skurkarna ur serien, men snart sagt varenda känd och okänd skurk ur Batmans långa historia dyker upp på ett hörn. Storyn fyller sitt syfte, håller äventyret igång och har både överraskande vändningar och ett smart slut.

Dessutom finns tonvis av extrauppdrag att ta sig an, gåtor att lösa och prylar att hitta. Redan vid spelsläppet finns dessutom ett tillägg med Batwoman att köpa, och installerar man det innan man börjar spela blir Batwoman en del av Batmans äventyr på ett mycket snyggt sätt.

Det enda störande är att de snålat med sparpunkter, att tvingas spela om en kvart när man sätter på spelet igen bara för att spelet sparar för sällan är irriterande. I övrigt är det bara att tacka och bocka, för Batman: Arkham City är en av årets mest helgjutna spelupplevelser.

Thomas Arnroth/TT Spektra