Vad kan vara häftigare än riktigt maffig orgelmusik. Som när Ulla Olsson går lös på orgeln i Johanneskyrkan i Malmö. Titeln må vara förvirrande, för musiken är fransk, inte svensk. Kompositörerna levde mellan 1850 och hundra år framåt. Romantisk musik förvisso. Men gotisk? Och bröllopsmusik? Själv poserar hon på omslaget som en gotisk prinsessa inför sitt bröllop och även iförd andningsmask. Orgel är subkultur, säger hon själv och påstår att den musik hon spelar målar upp stämningar som påminner om fantasy, skräck och science fiction. Där kan jag bara delvis instämma, för en del av musiken är lyrisk och vacker och knappast skrämmande. Men hon ger sig hän den musik som spelades i Notre Dame i Paris av franska organister och kompositörer för länge sedan och där är det känslor som regerar. Producent för skivan är för övrigt Tobias Broström, Gävle symfoniorkesters förste composer in residence, vars pianokonsert Per Tengstrand har framfört denna musik i Konserthuset.

Men titeln? Den förbryllar.

KERSTIN MONK