På den svenska nationaldagen, alltså på fredag den 6 juni, begår ett av landets flitigaste liveband i rock’n’roll-genren ännu en turnépremiär – i Norge!

Vet hut, gubbar!

– Jaså, råkar det bli så? Det visste jag inte, säger pianisten Johan ”J.B” Blohm med en urskuldande blick och gitarristen Robin Olsson ser ut som ett frågetecken han också.

Nåja, så allvarligt är nu inte ”sveket”. Redan dagen efter trippen till Paveliongen i Skotterud är publikfavoriterna från Gävle och Skutskär tillbaka på fosterländsk mark i form av Folkets Park i Munkedal. Och sen rullar det på sommaren igenom.

17 gig är bokade plus en avstickare till Living Room i Sandviken (9 juli) och sommarepilogen den 30 augusti hemma på Holmarna i Skutskär.

– Förutom en intensiv period i slutet av juli ser faktiskt turnéplanen rätt så behaglig ut med spelningar i huvudsak kring veckosluten, säger sångaren och basisten Joakim Arnell. Med oss på turnén har vi faktiskt två extra blåsare, Hans ”Surte” Norin och Erik Keusler.

– Vi åker annars ensam den här gången, fast i Kilafors (15 juni) spelar vi tillsammans med Status Quo, den 4 juli i Piteå med Gary Moore, den 26 juli i Junsele med Linda Gail Lewis. Och så blir Dave Edmunds vår gästartist vid några tillfällen. Det ska bli kul att sammanstråla med honom igen. 23 juni är vi förresten med på den stora EM-festen i Kungsträdgården i Stockholm, inte att förglömma.

Under förra veckan finslipade The Refreshments formen och främst gällde det att sätta liveprägel på låtarna från det nya CD-albumet som släpps i morgon. ”Jukebox – Refreshing Classics” är den passande titeln, för nu har bandet gjort något så ovanligt som en coverplatta rakt igenom.

Låtmakaren nummer ett, Jocke Arnell, har därmed under en längre tid fått stoppa undan sina nyskrivna låtar i någon byrålåda.

– Det har känts rätt skönt med lite andrum, faktiskt, kommenterar Jocke. Nu kan jag lägga upp ett lager som kanske kan komma till användning längre fram. I stället kändes det som det var rätt läge för ett genomföra detta drömprojekt och när vår allt-i-allo Hans Larsson pushade oss ytterligare för några år sen så satte vi igång så smått. Och nu är skivan ett faktum.

Och så här gick det till: Varje medlem i bandet fick göra sin egen önskelista på tio låtar som vederbörande tyckte skulle platsa. Sen jämkades listorna och de låtar som fick flest röster kom med, exempelvis Fats Domino-låten från 1949, ”The Fat Man”, som alla (!) hade med. Den anses som en banbrytare för rock’n’roll-musiken och The Refreshments gör verkligen en svängig version som antagligen även Big Fats skulle ha gillat. Originallåten är faktiskt inte äldst utan med på plattan finns också ”Down The Road Apiece”, som skrevs av Don Raye 1940 och spelades in av Will Bradleys & Ray McKinleys Big Band (nedbantad till en trio).

– Är det inte fantastiskt att ynglingen i bandet, Robin, också snappat upp en del av det riktigt gamla. Men han har spelat med oss i nio år nu, så han har antagligen blivit lite grann miljöskadad, hehe.

Totalt handlar det om 15 gamla rocklåtar som dammats av, fast bara ett fåtal är kända av den stora allmänheten. Något som bara gör det hela mer spännande och lyssningsvärt.

– Vi har medvetet undvikit alla stora, slitna hits av Chuck Berry, Jerry Lee Lewis, Carl Perkins, Fats Domino med flera.

Något av undantag är dock ”Talking About You”, ”High School Cofidential”, ”Love Letters” och Elvis-hiten ”A Big Hunk Of Love”.

Ledmotivet och ingångsspåret är emellertid relativt nyskrivet. ”Jukebox” skrevs först av schlagertrojkan Forsberg-Wastesson-Sjöberg och skickades för några år sen in till Melodifestivalen. Den ratades, men har nu bearbetas av låtskrivarparet Mårten och Lina Eriksson och fått nya textrader av Jocke Arnell.

– Låten ”Jukebox” har legat till sig och passar bra som en sorts programförklaring till det här projektet, säger Jocke. Självfallet är jag nöjd med vad vi åstadkommit rätt igenom men om du avkräver mig vilka mina personliga favoriter är så får jag väl säga ”Georgia Slop” och ”Buzz-Buzz-Buzz”.

Återstår bara frågan: Ska Refreshments plocka hem sin elfte guldplatta och kanske ännu en platina? Ja, jag blir inte ett dugg förvånad, för det svänger förbannat bra om musiken i denna ”jukebox”. Så nära en fullträff i ”Bull’s eye” man kan komma.