Jag läste att Jan Gradvall i Dagens Industri skrev att Dungen lät som Ted Gärdestad kompat av Jimi Hendrix Experience. Bättre än så kan man inte beskriva det nyproggiga Dungen. Musikaliskt pendlar de som vanligt mellan mjukmuggig friprogg med en hel del flöjt och vackra poplåtar som lika gärna skulle kunna hamna på en Sofia Karlsson-skiva. Dungen är ett väldigt högt ansett band utomlands och jämförs gärna med nypsychedeliska grupper som Flaming Lips och Gustav Ejstes, mannen bakom bandet är där lika respekterad som Wayne Coyne. ”Skit i allt” kanske är Dungens mest homogena skiva hittills och i ett kallt valår som 2010 känns det verkligen befriande med en så jordnära men ändå så fritt flygande skiva.

PETER ALZÉN