Det är märkligt hur känslig relationen till ens eget språk är. Texter om den svåra sidan av livet, om det som är verkligt nära och gör ont, kan antingen säga allt eller ingenting. Så kan det aldrig bli på något annat språk. Nyanserna, känslorna, kommer aldrig fram så tydligt som när orden sjungs på svenska. Fröken Underbars intima texter har ambitionen att slita tag i lyssnaren och skaka om både förstånd och själ. Men tyvärr hamnar låtarna i ett tradigt upprepande och texterna faller platt. Det finns liksom en gräns för hur många gånger man orkar höra om ett krossat hjärta och flödande tårar. Inte heller musikaliskt lyckas Fröken Underbar övertyga. Melodierna står och trampar och precis när man tror att det ska ta fart stannar det till och blir tråkigt igen.

NIKLAS KJELLBERG