För nästan exakt två månader sedan spelade Anna von Hausswolff i Allahelgonakyrkan i Stockholm. Längst fram, i stearinljusets sken och med det stora håret hängandes fram i ansiktet, satt hon vid pianot och kved och nästan frustade fram raderna "I made love with the devil" från låten "Pills". Och samma orädda och råa inställning som att sjunga att man älskar med djävulen i en kyrka, ligger som en hinna över hela debutskivan. Debuten brinner av en längtan att berätta någonting viktigt. Det är en röst, så uttrycksfull och berörande att den letar sig längst in där den både kan trösta och göra som mest ont. Anna von Hausswolffs röst är ibland sammetslen, ibland djup och ibland nästan direkt obehaglig. Sättet hon använder den på för tankarna till PJ Harvey och kanske främst Kate Bush. Och ibland till vildvittrorna, fast på ett fantastiskt bra sätt. En helt makalöst bra debutskiva.

CARINA JÖNSSON