Powerpop är en genre som aldrig försvinner och aldrig blir omodern, skivor från 75 eller 85 låter lika bra i dag, tidens tand sliter väldigt lite på klassisk powerpop. Singelspåret ”Imaginary Girl”, ”Best Kiss” och ”Little Heartbreaker” är alla popdängor som skulle stå sig bra mot de Dwight Twilley eller Teenage Fanclub men ibland är det svårt att se skogen för alla träden. The Doits har i sina bästa stunder kvaliteten och låtmaterial för de stora grabbarna, men som vanligt är problemen på den här skivan samma som det ofta är i denna genre, har du inte låtarna så är det ganska innehållslöst. Synd på de rara ärtorna.

PETER ALZÉN