Två år har gått sen succédebuten ”A Master of Ceremonies”. Nu är anslaget lite softare, lite svulstigare och lite mer klassisk pop. Det är Brill Building, Motown och Bob Dylan i en härlig symbios. Det låter förbaskat bra och visst kan det ibland hamna i samma problematiska sits som Moneybrother, att det nästan blir lite pastichvarning eller till och med så att man måste kolla så det inte är en cover som de tolkarna.

Men om man bortser från det så är det en väldigt underhållande skiva som inte bör skämmas över sitt ambitiösa tilltag.

Peter Alzén