Att Deportees plötsligt stod utan skivbolag gjorde dem bara gott. Sporrade av motgångarna tillbringade Umeåbandet månader i replokalen och arbetade fram sina bästa låtar någonsin. ”UnderThe Pavement – The Beach” fulländar den löftesrika popsoul som utmärkte debuten från 2004. Peder Stenberg har Princefalsetten kvar men den känns aldrig utstuderad – rösten brinner överlag mer nu. Detsamma gäller själva bandkemin. När Deportees tidigare kunde vara kliniska och slicka, triumferar de nu med ett desto mer avslappnat sväng. I ena stunden låter de majestätiska, på Springsteen-vis, för att i nästa svänga lekfullt som Tom Tom Club. Och överallt flirtas det oblygt med Fleetwood Mac. Inga överraskningar, nej, men Deportees gör musiken till sin egen, förmedlar en passion och besitter en melodikänsla som få andra band.
NILS JOHANSSON