Det handlar om pengar. I det nya avtalet, som ska gälla mellan 2013-2015, kommer staten att pumpa in cirka 200 miljoner kronor varje år. Övriga parter i avtalet kommer att finansiera ungefär lika mycket.

Det finns en diskussion mellan de som vill ha en helstatligt finansierad modell och mellan de som tycker att det är okej att andra aktörer i branschen är med och skapar filmpolitik. Matchen är tuff dem emellan.

Frågan är ändå varför viktiga parter exkluderas från förhandlingen kring avtalen.

Oberoende filmares förbund består av tunga namn som bland andra Roy Andersson och dokumentärfilmare som Göran Hugo Olsson (”The Black Power Mixtape 1967-1975”). Ingen av dem fick vara med under förhandlingarna. De skriver själva i en debattartikel att det är märkligt, det är ju trots allt de som skapar filmer som berörs av avtalet. ”Den svenska filmens villkor bestäms i rum där filmens upphovspersoner inte finns representerade” skriver de. Får de inte vara med därför att de inte håller i cashen?

Nyligen la de in en skön kommentar i debatten. I en annons på Blocket, med rubriken ”Defekt filmavtal” bortskänkes, visade de sitt missnöje på ett medievänligt sätt. Intill annonsen hade de symboliskt, om nu någon skulle missuppfatta deras budskap, lagt upp en bild av ett pappersark som var bränt i kanterna.

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth förklarar inte varför vissa parter exkluderas under förhandlingarna. I ett pressmeddelande lyfter hon nöjt fram den nya satsningen på barn- och ungdomsfilm och på kort- och dokumentärfilm. 30 miljoner extra kommer varje år kommer att satsas på genrerna ovan samt på dramaserier.

I det svenska filmavtalet finns flera aktörer ut­över staten själv. Det är Sveriges Biografägareförbund, Folkets Hus och Parker, Riksföreningen Våra Gårdar, Sveriges Filmuthyrareförening, Film- och TV-producenterna i Sverige, Nätverk för Regionala Filmproduktionscenter, Sveriges Television, TV 4, Modern Times Group, SBS TV och C More Entertainment AB.

Man kan givetvis undra varför vissa får vara med och andra inte. Kanske ligger det inte på kulturministerns bord att avgöra. Visst är det bra att det finns en filmpolitisk diskussion, men när kulturen inte är fri från vinstintressen börjar det bildas blodproppar i omloppet.

Veckans filmtips: Det är ve och skam att vissa filmer inte går upp på bio. ”Sleeping Beauty” visades på Stockholms filmfestival och kommer på dvd i mars. Håll utkik. Detta är ett drama om den unga tjejen Lucy som tar sig an ett högst ovanligt jobb. I de allra finaste salonger upplever hon saker som det annars inte talas högt om. Lucy spelas av Emily Browing, det är fint att se henne i en så stilfull roll jämfört med den hon spelade i ”Sucker Punch”.

STINA LOMAN

Filmkrönikör på GD Nöje

stina.loman@gmail.com