Den 3 december 2009 gjorde de kommersiella radiokanalerna i Sverige gemensam sak och höll en tyst timme som protest mot koncessionavgiften som de måste betala varje år till staten för att få sända reklamfinansierad radio och TV i Sverige. ”Det är en chans för oss att visa för lyssnarna hur en morgon utan kommersiell radio kommer att låta”, sa MTG:s informationschef Per Lorentz till TT Spektra.

Frågan är om aktionen verkligen gav önskad effekt. Flera skojade ju om att reklamkanalerna gärna fick fortsätta vara tysta.

Aftonbladet ställde i en webbenkät frågan ”Saknade du din reklamkanal när det tystande?” Strax över 100 000 personer svarade varav 56 procent svarade NEJ och elva procent svarade att de inte lyssnade på radio. Om resultaten från en webbenkät lätt kan viftas bort av radiokanalerna så borde en Sifo-undersökning som kom förra året vara mer oroande.

Den visade att samtidigt som reklamradiokanalerna 2009 tappat lyssnare med två procentenheter så ökade användarna av den digitala musiktjänsten Spotify från 300 000 till 1,5 miljoner under samma år.

Främst är det, föga förvånande, de unga som väljer de digitala musiktjänsterna, vilket borde oroa reklamradiokanalerna. Den nya radio- och TV-lagen som klubbades igenom förra året har visserligen förbättrat för den svenska kommersiella radion en smula med längre tillståndsperioder, slopade innehållskrav och bättre utsikter för sponsring. Men koncessionsavgiften är fortfarande lika hög och tecknen runt omkring ser inte lovande ut.

Spotify gick med miljonvinst för första gången i år och har nu lanserats i USA. Samtidigt dyker fler och fler konkurrenter upp som till exempel Grooveshark, Wimp, Deezer och den nystartade amerikanska musiktjänsten Beyond Oblivion. Detta medan de kommersiella radiokanalerna i Sverige fortfarande väntar på att gå från det analoga radionätet över till att sända digitalt, men den politiska processen har gått trögt.

Så vad är egentligen argumenten för att lyssnarna ska fortsätta lockas till reklamkanalerna förutom av gammal vana? Variationen på musiken är minst sagt bedrövlig och snacket mellan reklam-jinglarna och de återkommande topplistelåtarna är, i bästa fall, tramsig. Visst, många använder säkert bara kanalerna som ett bakgrundsskval på jobbet, i bilen och/eller i hemmet. Men Sifo-undersökningen pekar dock på att det är en åldrande publik och att de unga hellre streamar musiken från mobilen eller datorn. Där slipper man irriterande reklam (mot betalning), babbliga programledare med gäster och framför allt får man välja sina låtar själv.

Allt det här tyder på att den kommersiella radion går en tynande framtid till mötes om man inte lägger om kursen efter hur spelplanen för människors lyssnarvanor ändrats. Tyvärr kan förutsättningarna för en sådan kursändring vara avhängig hur övergången till digital radio i Sverige går. Om det går för sakta och omständligt så kan lyssnarna redan ha gått vidare med andra alternativ. Precis som skivbolagen inte hängde med när nedladdning blev populärt.

Om det går för sakta och omständligt så kan lyssnarna redan ha gått vidare med andra alternativ. Precis som skivbolagen inte hängde med när nedladdning blev populärt.

Johanni sandén