För några år sen när jag såg The Mersey Beatles för första gången skrev jag att bandet var som en god trerätters middag efter spel i tre akter. Nu var det en lika god tvårätters, det vill säga över två och en halv timme (visserligen inklusive en paus) med raka rör, ett långt, långt pärlband från världens bästa skattkammare där det står pop på dörren.

Även om publiken tände till ordentligt först mot slutet tror jag nog att de flesta, liksom jag, satt och njöt åt de pricksäkra versionerna av denna kvartett från Liverpool. Det var bara att blunda så trodde vi Beatlesfrälsta att vi var i himlen. Nåja, Paul och Ringo är fortfarande kvar på jorden och deras tolkare imponerade stort – ändå var det motsvarigheterna till John och framför allt George jag fastnade vid. Både röstmässigt och med sitt spel på sologitarren var han briljant i paradnummer som ”Taxman”, ”Here Comes The Sun” (Frank Sinatras favorit), ”Something” och ”While My Guitar Gently Wheeps”.

I första setet, med de tidiga låtarna växlade ”Paul och John” som an­förare vid sångmickarna, alltifrån ”I Saw Her Standing There” och ”We Can Work It Out” till ”Help” och ”Eight Day's A Week”. En låt som inte är så känd, men ändå en av de allra bästa är ”In My Life”, skriven av Lennon.

Andra akten inleddes med kvartetten iklädda Sgt Peppers-dräkter. Då fick också trummisen sjunga Ringos paradnummer ”With A Little Help From My Friends”. Min favorit genom alla tider är ”A Day In The Life” men motsvarigheten till McCartney gjorde också en fantastisk versiobn av ”Oh Darling”-

”All You Need Is Love” och ”Hey Jude” mot slutet kändes som självskrivna efter en välmatad konsert med ett tributeband av högsta kvalitet.