– Det är inte alltid så ljust.

Från omslaget till debutskivan ”Näääk vem?” spänner Matar Samba ögonen i lyssnaren. Frågan var berättigad. Som rapparen Näääk var han en doldis utanför kompisgänget som skulle bli rikskänt genom tv-serien om Salong Betong. När TT Spektra träffar honom tre år senare i Safe House-studion i södra Stockholm berättar han om trogna fans – i norra Sverige.

Debuten blev en stor framgång som nominerades till priset för årets rap-skiva på P 3 Guld-galan.

– Det var ingen av oss som trodde att det skulle gå så bra, men det var mycket tack vare de människor vi hade omkring oss, säger Matar ”Näääk” Samba.

”Vi” är Näääk och den ständiga vapendragaren Daniel Nimo Zargar som självklart dyker upp även på den nya skivan ”Mannen utan mask”. Det blev inget pris, men Näääk vet varför:

– Jag tror varken den gamla skivan eller den här är Grammisvinnarmaterial. Det finns grejer där ute som är bredare. Det är många ämnen i min musik som är väldigt kontroversiella och därför kan den inte alltid exponeras på ett som den kanske är värd.

Kontroversiella ämnen ja. Det går att hitta låtar som inte, i första hand, handlar om att dricka järn i ölglas och röka cannabis, men det är som hårt festande och kroniskt pårökt livsnjutare Näääk har framställt sig själv i sin musik. Det vore lögn att påstå att skörlevnaden har tvättats bort från den nya skivan, Näääk är Näääk, men själv kallar han ”Mannen utan mask” mer mogen än debuten.

– Ämnena är desamma, men det ligger mer tyngd och allvar i låtarna. Jag talar lite mer om baksidorna som finns. Det kostar att ha kul.

Näääk säger att han själv ibland kan tröttna på sina egna favoritämnen och det händer att han blir ställd till svars för texterna. Samtidigt vägrar han censurera sig själv.

– Jag har aldrig försökt glamourisera mitt gräsrökande utan vill berätta en ärlig bild av vad vi gör. Sen brukar jag säga att det inte är min uppgift att vara någons farsa.

Vad tycker Näääks morsa då? Mamman som fick en vers i barndomsskildringen ”Maskrosbarn” på debutskivan.

– Jag är 29 år och inte någonstans i mitt liv där hon behöver vara orolig för mig och det är nog det viktigaste för henne. Jag tror att hon bara är glad över att det går bra.

Carl Cato/TT Spektra