Jazz med mersmak
I måndags var det fullt drag i konserthuset då Tommy Körberg och Jojje Wadenius framträdde med tuffa Norrbotten Big Band.
Den här kvällen ute i Restaurang Gourmet Blå, stans vackrast belägna matlokus, bjöds det på mjukare musiknyanser. Klarinettisten och tenorsaxofonisten Ken Peplowski född i Cleveland Ohio men bosatt i New York gjorde en föreställning som publiken sent kommer att glömma. Kalla det för pladask för Claes Cronas trio och Kens minst sagt sagolika uppvisning.
I inledningen spelade Ken tenorsax med en mjuk skön ton som genast gav en varm stämning på scenen och bland den entusiastiska publiken.
Ken är en boren romantiker som mycket skickligt vaskar fram ett program som passar för stunden. Han har en otroligt bra teknik som kommer fram när han spelar sig igenom harmonierna med en stark konstnärlig närvaro. Han är också generös mot medspelarna som alla får rikliga tillfällen till soloinsatser.
Samspelet med trumslagaren Johan Löfcrantz – Ramsay var bingo. Sådant spel är det sällan man hör på vår breddgrad. De fann varandra perfekt i flera nummer. Det var längesedan jag hörde ett sådant klarinettspel. Såväl soft som djärvt A Night In Tunisia är ett exempel. När Johan och Ken på begäran från en i publiken vände ut och in på China Boy ville applåderna aldrig ta slut. Kens melodival innehöll även No Regrets från Billie Holidays sångbok och Sultry Serenade som Duke Ellington hade i notmappen. Comes Love och Olle Adolphsons Trubbel skall också nämnas.
Sällan har jag hört Claes Crona så bra som här. Lysande är bara förnamnet. Vilken lyhörd man! Bronislaw Kapers On Green Dolphin Street och John Lewis Skating In Central Park gjorde han glänsande på trio. Hans Anderssons magnifika basspel fick man på köpet. Vilket drömkomp!
Utan tvekan var konserten en av de främsta som klubben arrangerat i konserthuset. Hoppas att det blir ett returbesök med det snaraste tyckte flera i publiken. Instämmer.



















