Programmet inleddes med storbandet som öppnade med ”Birdland” från Weather Reports repertoar. Avlutningsnumret med cirka 100 sjungande och spelande ungdomar satte punkt för skall vi kalla det showen.

Däremellan hände saker av skiftande karaktär och kvalité där jazzen fick en undanskymd plats. Mycket undanskymd plats vill jag påstå. Det kom att bjudas på musik som med lätthet hade platsat på en bierstube eller på Kiviks marknad.

Visst fanns det en och annan melodi som låg i jazzens revir men fortfarande har jazzen sin rot i improvisationen och den varan var det ont om.

De flesta improviserade partierna kom från storbandets ledare vars altsax hade ett ansträngt så kallat fanjunkarvibrato vilket definitivt inte hör jazzen till. Tack och lov!

Storbandet med trettio musiker var en märklig blandning av storband och blåsorkester.

Tio saxofonister satt i fronten vilket var i mesta laget.

Trumpetsektionen var någon man mindre och även flera flöjter och klarinetter ingick.

Arrangemangen var inte speciellt bra och ofta lät det väldigt tungt i ensemblespelet. Att man presenterade klassiska melodier som ”Night And Day”, ”Moonlight Serenade” och ”Caravan” förändrade inte situationen. Även om den kvinnliga vokalisten gjorde väl ifrån sig.

I numren med Vasaeleverna fäste jag mig speciellt vid trumslagarna och killen som sjöng ”Bud Walks In” som Thelonius Monk skrev på harmonierna till ”Blue Skies”. Georgie Fame brukar sjunga den. Killen från jazzlinjen som sjöng den nu gjorde en personlig tolkning vilket blev en av kvällens få behållningar för mig.

Faktum är att jag kom på mig själv att tänka på konserter med vissa årgångar av Gävleborgs Ungdomsband GUBB flera gånger.

När det storbandet spelade hände det saker och bra solister fanns det också.

Nej den här kvällen går inte till historien musikaliskt men spelarna verkade trivas ändå.

Är det inte dags att ta jazzen på allvar även i skolorna?

Göran Olsson