Andreas Weise har också en mörk sida
Han är full av energi, spexar framför kameran, tjoar och tjimmar och studsar runt på det sätt vi har blivit vana vid efter ”Idol” och ”Let’s Dance”. Men på sitt debutalbum vill Andreas Weise också visa en mörkare sida.
Relaterat
Fakta
Andreas Weise
Ålder: 26 år.
Från: Stockholm. Växte upp på Lidingö.
Bakgrund: Jobbade som säljare efter gymnasiet samtidigt som han skrev musik. Sökte till TV 4:s talangjakt ”Idol” 2010 och slutade på en femteplats. Blev åtta i danstävlingen ”Let’s Dance” i samma kanal 2011. Sjunger modern storbandsjazz och jämför sig med kanadensaren Michael Bublé.
Spelar: Gitarr, muntrumpet och har börjat lära sig att spela piano.
Mål: En egen show i Las Vegas år 2020.
Aktuell: Med sitt självbetitlade debutalbum. Skivan släpptes i dagarna och består av åtta nyskrivna låtar och fyra covers.
– Nu är det dags att visa hela mig. Det känns extremt skrämmande, säger han.
Andreas Weise är där han har drömt om att vara under nästan hela sitt liv. Det som har tagit honom dit är hans envishet, en stark tro på sig själv och förstås talang - inte bara som artist utan även som säljare.
Han var företagsam och målinriktad redan som barn, när han i sexårsåldern bad sin mamma om nya leksaker. Hon sade nej.
– Så jag tog mina leksaker, gick ner till torget, sålde dem och köpte nya själv, berättar han med ett leende.
På senare år har han fått användning för just dessa egenskaper i det ibland snudd på hopplösa arbetet med att komma fram som artist.
Sedan tonåren har sångaren från Lidingö utanför Stockholm spelat in hundratals demos och skickat till olika skivbolag. Ibland var han snubblande nära målet, men det var först efter att hans låtskrivarkompisar övertalade honom att söka till ”Idol” 2010 som allting till sist lossnade. Och då lämnade han inget åt slumpen.
– Jag hade en noga uttänkt plan. Jag har jobbat som säljare, jag visste att om man ska visa vem man är måste man tydligt profilera sig, säger Andreas Weise, som envist höll sig fast vid sin egen musikstil genom talangjaktens olika moment.
Han slutade femma till sist, men har ändå programmet och sin taktik att tacka för mycket.
Den 7 mars 2011, ”Ett datum jag aldrig glömmer”, skrev han på sitt skivkontrakt och såg sina drömmar gå i uppfyllelse. Och nu är det självbetitlade debutalbumet, en storbandsjazzig platta inspirerad av förebilden Michael Bublé, klart.
Andreas Weise skojar friskt under intervjun och spexar ofta till det. Han är ”en underhållare genuint i hjärtat”, berättar han. Men Weise är inte enbart en sprallig och klämkäck typ, och det är han redo att visa nu.
– Jag har mörka och jobbiga sidor också. Dem har jag försökt täcka över med humor, men det går inte riktigt längre.
Den låt på skivan som ligger honom själv närmast om hjärtat är ”Each Time We Meet”, som blev till efter ett tufft uppbrott från en flickvän.
– Jag blottar mina känslor totalt. Den är som en dagbok, berättar han, och minns hur texten bara kom till honom snabbt och enkelt ur hans sorgsna hjärta:
– Det finns inget bättre än när det går åt helvete, säger han med ett skratt.
Therese Lindström/TT Spektra
