Stora gasklockan verkar fylld av regnmoln.
Så börjar Thåström sjunga, och släpper lös åskan.
Konserten öppnas med titelspåret från senaste skivan ”Beväpna dig med vingar”. Det är energiskt och poetiskt, i skuggig silhuett blir Thåströms rörelser och röst mystiska, dramatiska. Han vrider sig och ylar, tar över publiken.
En rockstjärna ut i fingerspetsarna.
Den industriella stilen går igen i musiken. Den är metallisk och kraftfull, instrumenten ylar och skär. Utgör en levande botten bakom rösten och texterna. I flera av de senare låtarna reciterar Thåström snarare än sjunger texten. Det verkar finnas en inspiration från poetry slam, förpackad i betong. Ett häftigt grepp som tyvärr faller en aning på akustiken i gasklockan. Orden når inte riktigt hela vägen ned till golvet, blir svåra att höra.
Inte för att det är någon katastrof. Konserten är dynamisk, bandet växlar mellan hårt och vackert med ideligen intressanta arrangemang.
Bäst av allt är ”Låt dom regna”. Med tunga trummor och mässande kör för den tankarna till tidig blues. Det är riktigt mäktigt, och med textens hjärtslitande smärta lyfter den spelningen ännu några snäpp. ”Ingen neråtsång” sticker också ut, vacker och stillsam.
Spelningen avslutas med en rad äldre låtar. Här är stämningen annorlunda, mindre dramatik och mera fest. ”Fanfanfan” plockas fram och är liksom ”Sönder boulevard” utmärkt, men det är Imperietklassikern ”Du ska va president” som får gasklockan att skaka.
Sist av allt går basisten, Ulv Ivarsson, av scenen. Vinkar till sitt Gävle. Får en egen välförtjänt applåd.
Sammantaget en storslagen avslutning på en mäktig konsert.

Ebba Pettersson