Vårt eget The Refreshments som släpper en ny cd den 1 juni ”Ridin’ Along With The Refreshments”.

Och Rindin’ along det gör verkligen The Refreshments. Sedan som huvudband för kvällen: från Texas USA, Sir Douglas Quintet.

Det känns tråkigt att lokalen inte var mer fylld än den var för det fanns plats för så många fler än de cirka 350 personer som kommit.

För mig känns The Refreshments som det ultimata glädjemusikbandet som svensk musik har att bjuda på. Jag känner hur jag får svårt att stå still. Knäna vill gärna gunga med eller börjar jag bli så pass gammal att jag inte orkar stå längre. Nej, det här är bra säger hela min kropp.

Det har blivit några konserter genom åren med The Refreshments och jag känner mig lika glad varje gång. Det är just så här jag älskar att höra en så tajt grund som Joakim Arnell, bas och sång samt Mats Forsberg, trummor, levererar.

När sedan Micke Finell, sax och sång, Jonas Göransson, gitarr, Johan JB Blom, piano och sång adderas på den stommen så blir det klassisk rock’n roll.

Lokalen känns lite tom innan alla par kliver ner och börjar bugga loss.

En man kommer fram till mig och frågar mig om jag är reporter. Han berättar om alla gånger han sett Sir Doglas Quintet, och att han bjudit Augie Meyers på skjuts i sin vita Mercedes för ett antal år sedan.Mannen kan alla bandmedlemmar utantill och ler hela tiden när han berättar för mig.

”I kväll spelar Sir Douglas Quintet i Sandviken fattar du det”, säger han till mig.

Jag nickar tillbaka och ler och tackar för historien.

Och vilka är då Sir Douglas Quintet ?

Jo, de startade 1964 i San Antonio i Texas, USA. Deras största hit då var ”She’s About a Mover”.  Bandet har splittras ett par gånger men återförenas hela tiden tack och lov.

Frontfigurerna har sedan starten varit Doug Sahm och Augie Meyers och 1983 fick de ett stort genombrott på den breda fronten i Svergie när de släppte ”Meet me in Stockholm” och ”Who were you thinking of last night” som jag minns spelades på radion dagarna i ända då.

De turnerade runt i Svergie några år och fick en stadig publik.

2001 avled Doug Sahm och där trodde man att sagan slut men Shawn Sahm Dough’s son kliver in och tar sin pappas plats. Och det känns nästan lite kusligt när jag lyssnar och tittar på scenen. För där står en som både ser ut och låter som Doug Sahm.

”I kväll ska vi ha roligt och lyssna på rock’n roll”, säger Shawn och ler. Sedan räknar han in bandet och sedan bär det iväg.

Det är cowboyhattar och cowboyskjortor och plötsligt känns det som Bolaget förvandlas till en bar i Texas.

Jag har sett massor med band genom åren. Allt från mastodontkonserter till små intima spelningar. Och det är på sådana här upplevelser som jag känner att jag lever och mår bra.

Båda de här banden har det gemensamt att de har turnerat massor och det känns i kroppen för musiken når in till hjärtat. Ett stort tack till Micke Finell som bokade denna turnen. Den här kvällen kommer kännas länge.

Peder Andersson