Första gången jag såg Dag Vag var för trettio år sedan, redan då tyckte jag att Stig Vig och hans mannar var gamla gubbar, då var de den perfekta kopplingen mellan progg och punk, klistret som höll ihop det var en folkhemsvariant på reggae.

Lördagens spelning var den tredje de senaste åren som jag sett bandet göra och den klart bästa. De förlitar sig nu mer på sitt gamla material och skippar det mesta från senaste skivan Kackerlacka, bara Gävles schlagertrio skrivna En del av dig passar in.

Det är inte bara repertoaren som blivit mer i min smak utan även ljudbilden där en mixerkille jobbar hårt med både ljudeffekter och ett studsande eko som ger oss en skön och tung dubkänsla. De öppnar med en bastant version av ”Dimma” som lutar mot den groove som vi skulle få resten av kvällen. Bandet låter piggare än vad de ser ut att vara och längst fram dansar både unga pojkgänget och de glada medelålders damerna.

”Hur kan det komma sej att några får mer och mer? Varför säger vi inte nej när andra bara tas ner?” Låten ”Fattiga och rika” må vara skriven för mer än trettio år sedan men känns knappast mindre aktuell i dag, kanske bandet hellre borde ha spelat på Vänsterns fest i går kväll.

Men bandet har trots allt aldrig varit riktigt rumsrena i de kretsarna, speciellt inte de låtar som behandlade Stig Vigs fängelsevistelse som i kväll givetvis får vara den Gävle-anknytning som han gärna refererar till.

Beno Zeno och Teka Pukk (ja småcrazy namn ska det vara) har fräsande gitarrdueller som ligger över bröderna Odeltorps ryggrad till rytm.

Många av de absolut äldsta låtarna har en mer novell-liknande berättarkaraktär som jag verkligen gillar, de andra får ett mer upprepande mantra. De spelade låtar av Anita Lindblom, Modern Lovers, Slickers och Selecter som bandet på sitt speciella sätt har gjort till sina egna.

Stig Vigs extremt torra mellansnack får ändå en humoristisk ton som går hem och igenkännande av låtarna gör att, trots att det inte var så mycket folk som det borde vara värda, att spelningen funkade bra och tre extranummer bjöds vi på.

Trots att de är mycket äldre nu så har bandet åldrats med värdighet vilket inte alls är så enkelt.

Peter Alzén