Suverän sångerska med jazz i blodet
Malmösångerskan Vivian Buczek gjorde verkligen ett övertygande gästspel hos Gävle JazzClub. Hon tände både publik och medspelarna i pianisten Claes Cronas band.
Relaterat
Vivian Buczek. På ett övertygande sätt visade hon hur äkta okonstlad jazzsång låter. Och saxofonisten Hector Bingert är alltid en attraktion.Fotograf: Gun Wigh
Fakta
VIVIAN BUCZEK, HECTOR BINGERT, CLAES CRONA TRIO
Gävle konserthus, onsdag
Med en för publiken sällan hörd jazzrepertoar där melodier från legendariska musiker som bland annat Clifford Brown, Ray Charles och Horace Silver visade hon hur äkta, okonstlad jazzsång låter.
Här ingick ”Too Close For Comfort”, ”Stockholm Sweetnin´” med svensk text av Peter Himmelstrand, ”A Night In Tunisia”, ”Filthy McNasty”, ”Joy Spring”, ”Nicas Dream” och Vivians egen ”Once You Love”. Toots Thielemans ”Blusette” fick också ett charmigt framförande för att inte tala duonumret med Claes, Michel Legrands ”What Are You Doing The Rest Of Your Life” som blev en harmonisk topp. Avväpnande sköna var också” Estate” och ”All The Way”.
Vivian Buczeks suveräna röstbehandling med en perfekt intonation och sprudlande sångglädje kan inte nog hyllas. Scenen ägde hon varje centimeter av. Här hördes en jazzartist som pockar på en plats bland den svenska jazzens riktigt stora personligheter vilket inte passerade obemärkt för publiken.
Claes Cronas grupp var ypperlig som uppbackare till sången och i instrumentalnummer. Claes pianospel var en höjdare kvällen igenom. Hos honom finns rutin och jazzkunnande i kubik. Medspelarna i kompet, den fabulösa basisten Hans Backenroth, som lämnade många drivna soloinsatser efter sig imponerade stor. Inte minst cross-over-slingorna i solopartierna och med välvalda basgångar. Samspelet med trumslagaren Johan Löfcratnz-Ramsay gick på räls. Johan fick också många tillfällen att lansera sitt eminenta kunnande i solon. Det lekfulla samspelet med Vivian skall också lyftas fram.
Tenorsaxofonisten,
klarinettisten och flöjtisten Hector Bingert är alltid en attraktion att se fram emot. Naturligtvis visade han vilken mästerlig musiker han är, det gjorde han bakom sången och i några kvartettmelodier. Dit hör den slitstarka ”Memories Of You” där klarinetten var inbjudande vacker. Det var den melankoliska flöjten också. Tenorsaxen däremot var en isbrytare i sina hissnande löpningar och rytmiska intensitet.
Så här ska en riktig jazzkväll utformas. Att den begeistrade publiken gav stående applåder som resulterade i ett extranummer var ingen överraskning.
Göran Olsson























