I slutet av förra året var det 20 år sedan Lisa Nilsson släppte sitt första album, ”Lean on Love”. 20 år är en lång tid. I höstas resulterade jubileet i två helaftnar på Berns i Stockholm. I vår blir konserterna en jubileumsturné.

Men för att kunna sammanfatta sig själv krävs distans till materialet. Och Lisa Nilsson har inget problem med sina gamla identiteter längre – något som är intimt sammankopplat med att hon för några år sedan blev mamma.

– Jag vet att det är värsta klyschan, men efter att man har fått barn är ­ingenting omöjligt. Det är läskigt att misslyckas som förälder, men det är inte längre läskigt att misslyckas som artist. Dess­utom har det blivit roligare att spela gamla hits sedan jag fick barn – tidigare kunde jag tycka att det var begränsande att be­höva representera mitt gamla artistliv. Nu känner jag att jag är alla mina gamla typer, frisyrer och kläder. Och jag tycker om dem, säger hon.

Och om alla artister har milstolpar i karriären som det inte går att bortse ifrån, så är ”Himlen runt hörnet” definitivt Lisa Nilssons stolpe. Albumet, som släpptes 1992, blev hennes stora genombrott och hon blev stjärna över en natt. Låten med samma namn beskriver hon som ett arrangerat äktenskap.

– Jag menar, vi är som ett sånt där par vars föräldrar har bestämt att vi ska gifta oss, att vi måste härda ut och aldrig får skilja oss. Det är till döddagar, och någonstans har vi insett att vi hör ihop. Och så har man liksom varit lite otrogen, tittat bort och sagt: Jag ser inte dig, jag ser bara de här andra tjusiga låtarna. Men jag och ”Himlen” upptäcker alltid varandra igen. Den är ännu finare för mig nu än då, jag förstår den på ett helt annat sätt. Nu handlar den om mig.

När turnén är avslutad tänker Lisa Nilsson gå in i studion igen. Nästa vår kommer en ny skiva på svenska.

– Det blir en singer-songwriterskiva, som kanske visar några nya sidor av mig. Lite smärta och besvikelser av olika slag, säger Lisa Nilsson.

Sara Haldert/TT Spektra