Härliga gitarrstämmor, taktfast och studsig percussion samt kaxigt och tonsäkert framförda sångtexter bildade tillsammans en musikalisk helhet som förmedlade en vilja att dansa eller kämpa. Musikerna själva hade svårt att stå stilla till sin musik. Jag saknade ett par favoriter från första skivan, men de klassiker som väl spelades mottogs av jubel från publikens håll. Här har vi några läskigt samspelta killar i uppvärmning inför den kommande Skottland-turnén – och det märks att de är redo för den.

Som akt två äntrade Sandviken-rockarna Cicero scenen, som vid det laget var väl preparerad med upplyst dekorrök. Den energirika gruppen bjöd oss från första stund på svängig rock på hela tre permanenta gitarrer. Oftast var känslan i musiken väldigt intensiv, men repertoaren kryddades även med ett par balladaktiga men krutladdade låtar med mycket feeling. Sången var allt igenom attitydrik, basen alltid pigg och med samtliga gitarrer på det visade de att de lever upp till sin hårda utstyrsel. Under sista låten fick de fram flera personer ur publiken till scenen, och verkade ha en trogen liten skara fans med sig.

Sist ut var den lite mer popriktade gruppen Björk & Toffe, med härlig, småexperimenterande time-of-your-life-musik. Nu kom ett elpiano in i bilden, tillsammans med tung bas, tre gitarrer varav en akustisk och inlevelsefull sång. Gitarristerna hjälpte till med sången i refrängpartierna, och pianospelet med ­sina olika ljudinställningar tillsammans med den akustiska kontrasten till de två elgitarrerna utgjorde ett effektfullt inslag till den starka men även utlämnande grundkänslan i musiken.

Mycket inspiration verkar komma från 1970-talsmusiken, men här finns främst mycket egen attityd till musiken, livet och framtiden. Tyvärr drunknade vissa ljudspår i de kraftiga men välspelade trum- och basstämmorna, då ljudmixen funkade på de tyngre partierna men brast aningen i de nedtonade raksträckorna. Men trots detta gick låtarna verkligen hem, och det blev långt från enkelspårigt; man satt och trodde att man visste vad det hela handlade om, men så plötsligt lyfte musiken igen och man överraskades av gruppens ombytlighet och fantasi ännu en gång. Creds.

Christina Smedbakken