Tiden står stilla på East High School, precis som klockan i musikaldekoren som ständigt visar tjugo över tolv. Jag menar, vi har sett det förr, denna slitna historia med nära släktskap till ”Grease”, aktuell på Göta Lejon just nu.

Att succémusikalen, uppsatt i Malmö 2008 och som fortsatte på Göta Lejon i Stockholm, fortfarande går hem så till den grad att 1 600 personer köpte biljetter till gårdagens båda föreställningar i Gävle konserthus är inte så konstigt.

Nya generationer växer upp och man kan sannerligen tala om matiné, åtminstone den som var klockan 13. Föräldrar eller mor- och farföräldrar följde sina barn respektive barnbarn till en upplevelse som de säkert kommer att minnas länge. En del kanske till och med fick Idol-drömmar.

Som ex-maltesen Kevin Borg en gång i tiden hade därhemma i Arvidsjaur. Han nådde ända fram till rampljusets epicentrum.

Han kan sjunga, det visste vi ju, men någon musikalstjärna är han ännu inte. Kevin är den turnerande musikalens dragplåster, fullt förståeligt att producenterna ville ha honom med. Men hans skådespel lämnar en del i övrigt att önska, i jämförelse med topparna i den övriga ensemblen som bär på åtskilligt mer rutin.

Kevin har huvudrollen som Troy, hamnar likt åsnan mellan två hötappar. Ska han satsa på basketlaget där han är lagkapten under överseende av sin coach/pappa Bolton eller tillfredsställa den hispiga dramalärarinnan fröken Darbus, utmärkt gestaltad av Sanna Ekman.

Parallellt utspelas förstås romansen mellan Troy och Gabriella (stort plus till Caroline Kuhmunen) där skolans egotrippade bimbo Sharpay (Agata Kaczorowska spelar över en aning) far omkring som en näbbgädda eller likt hackspetten som gäckar Kalle Anka i den där julaftonsklassikern ni vet, även den från Disneyfabriken.

Sens moralen i musikalen är att vi alla är starka, när vi gör det tillsammans och lägger ner stridsyxorna. Och vi flyger, vi svävar när vi släpper loss – vilket barnen i publiken sannerligen gjorde.