Malande trumslag - gutturala vokaler
Relaterat
Artikelbilder
Planet Rain.
Fakta
Hellennium och Planet rain
Wasteland, fredag
Låtarna som drogs igenom var mycket melodiska och väl framförda, och mer än en gång så intensivt medryckande att man fick rysningar upp längs armarna.
I sann heavy-anda hade även en låt uppkallats efter bandets eget namn. Det förvånar mig innerligt att de ännu inte släppt någon skiva, då de verkar vara så pass inspelade och rutinerade att även livemusiken känns som studiomaterial.
Helnajs publikkontakt hade de också, även om den kontakten till en beklagansvärd stor del var ensidig då majoriteten av publiken verkade nervös att komma fram till scenen. Och underjorden i all ära, men när ska Gävles metalscen få en mindre burkig lokal?
Sedan tog kvällens lite hårdare metalrepresentanter över: Planet Rain, grabbarna som har ölglashållare på sina mikrofonstativ. De äntrade scenen med härlig hybris till tonerna av Händels ”Hallelujah”, och genast vaknade publiken och utrymmet framför scenkanten började stadigt fyllas på.
Men när effektröken lagt sig och disten skoningslöst drog igång som avbytare åt den himmelska kören fanns inget spår av något änglalikt längre kvar – förutom då möjligtvis basistens svallande hår.
Publiken var mycket hetare under detta framträdande, och det märktes verkligen att det var det här många av dem kommit för att se. Bandet fyllde ljudrummet med malande trumslag och anslag, och de gutturala vokalerna skar ändamålsenligt i öronen.
De passade även på att framföra två nya låtar: Stargazer och Beneath the Leaves. Hår och hälsningstecken flög i luften, och jag kunde inte låta bli att tänka att det här är vad som händer när man tar Sandviken till Gävle – folket därborta vet hur man rockar. Men var har ni gömt scenshowen och publikkontakten, killar? Dem vill vi se mer av nästa gång!
Christina Smedbakken
