Det blåser oavbrutet och känslorna svallar
Boken Svindlande höjder är en klassiker och man kan ju ha sina förväntningar när man ser filmen, men denna version har ingen väntat sig. Inte ens om man vet att regissören är Andrea Arnold, som gjorde den utmärkta ”Fish Tank”, en stark realistisk film om dagens Storbritannien.
Relaterat
Artikelbilder
”Svindlande höjder”. Den nya filmatiseringen har en dogmainspirerad estetik, med förstärkta naturljud i stället för pålagd musik.Fotograf: Atlantic Film
Fakta
Wuthering Heights
Filmstaden (7:an)
Regi: Andrea Arnold.
I rollerna: Kaya Scodelario, James Howson, Nichola Burley med flera.
Flera romantiska versioner har gjorts av Svindlande höjder men detta är en punkversion av den klassiska berättelsen. Fast den klassiska berättelsen kanske man ska kunna för att ha fullt utbyte av filmen.
Filmen är även nu ett kostymdrama, men med en modern text och en modern spelstil som ger ett drama för vår tid. Recensenterna har varit översvallande positiva, men någon publikframgång har den inte blivit.
Höjderna är fortfarande svindlande, det blåser oavbrutet och känslorna svallar. Som det ska vara.
Hittebarnet Heathcliff som i den här versionen är svart kommer till gården under ett oväder. Han blir genast älskad av familjens dotter Catherine, medan sonen ser Heathcliff som en rival.
Catherine och Heathcliff ger sig ut i blåsten på hedarna, rullar i lera och leker i ljungen som verkliga naturbarn, närgånget följda av en handburen kamera och en mick som lider svårt av blåsten. Handlingen är mer känslodriven än byggd på handling.
När Catherine och Heathcliff blir vuxna byter dramat karaktär, med mer kontrollerade känslor. Mer smygande runt konventioner än att leka tittut i hörnen.
Eftersom flera av de medverkande inte är professionella skådespelare blir det lite påfrestande taffligt spel ibland och det anakronistiska upplägget faller mig inte heller i smaken. Dagens svordomar låter inte bra i 1800-talskläder.
Frånvaron av filmmusik är inte så påfrestande som det envisa blåsandet som skär i öronen och säkert gett ljudteknikern sömnsvårigheter.
Tanken på en modernisering av klassiker är mig inte främmande, men skådespelare är fortfarande bättre än amatörer. Michael Fassbender var ursprungligen tänkt som Heathcliff och Natalie Portman som Catherine, men då var det en annan regissör också.
Men tänk vilken film det kunde ha blivit!
Christina Hygge
