ACTION/DRAMA Kritiskt och osentimentalt om USA:s närvaro i Irak
Relaterat
Artikelbilder
Fakta
The Hurt Locker
Filmstaden (7:an)
Inledningsscenen är laddad – i dubbel bemärkelse. Några USA-soldater ska desarmera en misstänkt bomb, inför ett antal rädda men nyfikna invånare i krigets Bagdad.
Tiden går och vi är flera i biosalongen som skruvar nervöst på oss. Kommer amerikanen med skyddsutrustning à la Michelingubben att hinna knipsa av den röda vajern, och därmed rädda lokalbefolkningen?
”The Hurt Locker” kunde inte ha legat mer rätt i tiden, med de senaste årens diskussioner om USA:s intåg i Irak och Afghanistan i åtanke. Den belyser en fråga som sjuder av tudelning: den om hur mycket utomstående bör lägga sig i, och var gränsen mellan att göra nytta och skada går.
Visst är det både fint och nödvändigt att en nation av Amerikas mått hjälper till att säkerställa säkerheten i oroshärjade områden som Mellanöstern – men där sker också en massa övertramp.
Ungdomar som lockas att ta värvning med löften om action som hämtad ur ett dataspel, vuxna män som blir beroende av adrenalinkickarna som stridernas faror ger.
Regissören Kathryn Bigelow lyckas på ett kritiskt och helt osentimentalt sätt att skildra denna problematik. Först blir man förbannad på furiren James för hans idiotiska vågspel, men i takt med att man får veta mer om hans person finner man lite större förståelse.
Scenerna känns verkligt autentiska, många är brutalt närgångna. Vi får till och med vara med inne i James hjälm, höra hans tunga andning på väg mot ett av sina mest vådliga uppdrag.
Som alla actionfilmer innehåller ”The Hurt Locker” både spänning, explosioner och blod, men det är psykologin som gör den unik. Irakkriget, och alla andra krig, är så mycket mer än de goda mot de onda. Det blir vi påminda om här.
Ninna Prage
