ANIMERAT Skön robot med mänsklig förmåga
Relaterat
Artikelbilder
Fakta
Wall-E
Filmstaden
Det var länge sedan jag såg en så rörande mänsklig figur som Wall-E och han är ändå en robot. Han är den sista människan, förlåt roboten, på jorden. Han har lämnats där när alla människor har lämnat jorden för att de inte får plats för allt skräp. Han fortsätter med det han är satt att göra – han samlar sopor och klämmer ihop dem och travar det i stora travar, stora som skyskrapor.
Hans enda sällskap är en kackerlacka. Inte det roligaste av sällskap, men ändå något levande.
Wall-E samlar fina saker i en container där han bor. Han räddar dem från att förstöras och klämmas ihop. Där finns glittrande lampor och användbara leksaker som Rubiks kub och en gammal videofilm, musikfilmen ”Hello, Dolly” från 1969. Den tittar Wall-E på och känner att han vill ha någon att hålla i hand.
Då kommer en annan robot till jorden, en vacker och blank robot som Wall-E blir förälskad i. Hon heter Eve och är en våldsam dam som inte vill hålla i hand i första taget. Hon är sänd till jorden för att hitta växtlighet och när hon hittar något försvinner hon igen. Wall-E följer efter till den rymdfarkost där alla människor finns.
Ben Burtts fantastiska ljud ger varje figur och varje sak karaktär.
Det är en riktigt sorglig film eftersom den handlar om en förstörd jord, men samtidigt upplyftande eftersom den visar på den mänskliga förmågan. Det är Wall-E som har den mänskliga förmågan medan människorna har tappat kontakten med sina känslor.
Den första delen av filmen är en riktig klassiker i stil med Charlie Chaplins tidiga filmer. Sedan kommer ett mer traditionellt stridsavsnitt, där människorna hjälpligt tar sitt förnuft till fånga.
Men Wall-E är min hjälte; han söker det sköna och efter någon att hålla i handen.
Så ser vi människan, presenterad av en liten robot!
