– Det blir naturligtvis ett annorlunda möte med publiken eftersom de flesta är där för Lasses skull. Men å andra sidan är det en skön utmaning därför att jag räknar med att de inte har hört mig tidigare. Det är intressant att se hur långt det går att bara låta musken tala för sig själv. Musik är ju ett språk som man ska inte behöva ha några förkunskaper till, säger Anna Järvinen.

Hon följer med Lars Winnerbäck på nio datum under juli och augusti den här sommaren. Som smal ­indieartist är hon inte van vid den här typen av folkmängd på konserterna och storleken på arrangemanget.

– Det är en massa grejer som skiljer. Bara att vara med om en sådan här stor apparat är väldigt spännande. Jag tycker att det har varit väldigt roligt så här långt och jag tycker att jag och Lars har fått en bra kontakt.

För de Winnerbäck-fans som aldrig hört dig, kan du beskriva din musik?

– Den är väldigt fokuserat på melodier och ångest. Min önskan har alltid varit att göra supermelodiös Gilber O’ Sullivan-pop. Men min förmåga att göra musik har alltid varit kopplad till ångest och sorg, men det paketeras i svängiga poplåtar.

Anna minns att hon spelade på Spegeln i Gävle under sin första soloturné för fem år sedan.

Men hon berättar också att hon har en starkare koppling till Gävle än så. För ungefär åtta år sedan studerade hon pedagogik på distans på högskolan i Gävle.

Faktum är att textraden ”här är tåget som tar mig hem till dig” från hennes första singel ”Göt­gatan” syftar på tåget mellan Gävle och Stockholm.

– Jag gillade verkligen att sitta på det där tåget. Jag hade en ettåring då så det var skönt med egentiden jag fick på de där tågresorna. Så flera av texterna till min första skiva skrev jag på det tåget, säger Anna.

Förra året hamnade hon i rampljuset då hon lite oväntat presenterades som en av artisterna som skulle ställa upp i Melodifestivalen i vintras. Låten hon skulle sjunga hette ”Porslin” och var skriven av Martin Elisson och Björn Olsson.

Men med kort varsel valde Anna att dra sig ur tävlingen.

– Jag var lite för snabb med att tacka ja, det var lite för mycket just då. Det har varit lite mycket de senaste 15 åren för att jag har svårt att tacka nej till saker. Men det var väldigt roligt att de frågade mig och jag skulle gärna göra det en annan gång om de ger mig chansen igen, säger Anna.

I tidigare intervjuer har Anna sagt att hon ser på sina tre första soloskivor som en trilogi och att nästa album kommer att innebära en liten kursändring. Arbetet med den fjärde plattan har så smått påbörjats och våren 2013 förväntas den se dagens ljus.

Men hon är förtegen om hur det kommer att låta.

– Jag kan inte säga så mycket mer än att det kommer att låta annorluda. Men det är ju ändå jag, man har sina begränsningar som människa. Jag hade något slags uppdämt behov under många år av att göra de första skivorna. De kom väldigt lätt med bara ett och ett halvt år mellan varje. Nu känner jag att det tar lite längre tid. Men det är nödvändigt att bara tvinga sig själv att gå någon annanstans.